Såhär i försommartider är det många svenskar som åker utomlands. Stränderna i grekland och spanien fylls av försommarbleka svenskar som girigt lapar i sig solen, njuter av de salta vågorna och de ljumma vindarna. Men med tanke på att en kamp för vår miljö utkämpas på andra sidan jorden, där oljan väller upp i världshaven, får den härliga resan till medelhavet lätt en besk bismak.

Det märks redan i taxfreekatalogen, där man kan köpa särskilda klimatkompenserande varor. På flyget görs reklam för ”Den gröna drinken”, med ekologisk vodka och ekologisk apelsinjuice. Resebolagens webbsidor tipsar om att köpa utsläppsrätter för att kompensera flygresan, och bygger speciella ekologiska hotellkomplex där allt återvinns och varmvattnet värms upp av solceller.

Även om jag gillar dessa gröna alternativ, känns det samtidigt som en kosmetisk åtgärd. Man sminkar något att se lite bättre ut, bli lite vackrare, när det innerst inne inte är särskilt fint. Hur varje flygresa till medelhavet påverkar vårt ozonlager och därigenom vårt klimat vet jag inte, men jag misstänker starkt att jag helst är utan sanningen.

Å andra sidan har vi ju turistnäringen, som skulle gå under utan turister. Många platser runt om i världen lever ju av turismen, och slutar vi resa försvinner deras levebröd. Vad skulle de då leva av? Vem vill starta tillverkningsindustrier på avlägsna medelhavsöar med få invånare?

Det här dilemmat har fångat mig, och jag undrar hur resten av Sverige tänker. Ska man dra iväg på semester till Mallis och köpa sitt rena samvete genom utsläppsrätter och boende på ”gröna” hotell, eller är det bättre att stanna hemma? Spendera pengarna i Sverige, eller resa till avlägsna länder med sämre ekonomi och stötta dem genom att turista? Det är kanske ett lyxproblem, men fortfarande något som åtminstone jag funderar över.

Detta inlägg finns också på P3 Debatt.