10 favoritlåtar enligt Cecilia
Jag gav Fabian i uppgift om att blogga om sina tio bästa eller mest betydelsefulla låtar igårkväll, och det såg så roligt ut att jag blev sugen på att göra detsamma själv. Alltså: mina tio bästa, eller mest betydelsefulla, låtar. Varsågoda!
1. Björk – Play Dead
Jag föll pladask för Björks musik när hon släppte sin platta ”debut”, och bäst av alla låtar på skivan var samarbetet med David Arnold – Play dead. En stor favorit än idag.
2. Stevie Wonder – For once in my life
Min themesong. Ja, jag är så pass gammal att jag minns det där Ally McBeal-avsnittet där hon skulle hitta en låt som personifierade henne och som var upptempo och peppande. Min är Stevie Wonders ”For once in my life”.
3. Dixie Chicks – Not ready to make nice
En rätt ny låt, som betytt mycket för mig. Lugn och countrydoftande, men med en rätt allvarsam och fantastiskt bra text om att vara och bli arg och inte kunna släppa det. Har betytt mycket för mig.
4. Marion Raven – Here I am
En låt som jag gick runt och sjöng på i ett år i sträck – och nötte på skivan lika länge. Fantastiskt bra låt om ett uppbrott.
5. Portishead – Roads
Ingen kan uttrycka sorg som Portishead kan. Den här låten har betytt mycket för mig under mina tyngsta stunder.
6. Jumper – Jag undrar
Man måste väl ta med åtmistone en låt från tonåren, väl? I mitt fall blir det de gamla tonårspopparna i Jumper som gjorde en bra låt på sin självbetitlade platta, nämligen denna.
7. Muse – Butterflies and hurricanes
Grym låt av ett band som jag upptäckte för bara några år sen, men som har blivit allt viktigare med tiden. Riktigt riktigt bra.
8. Smashing Pumpkins – 1979
Låten om mitt födelseår kan man ju inte annat än att älska, inte sant? Menar det. Smashing pumpkins är för övrigt ett fantastiskt band.
9. Alicia Keys – You don’t know my name
Min favoritsångerska framför alla andra sångerskor, kvinnan med den soullena rösten och fantastiska pianospelet – och just den här låten är så jäkla bra att jag får gåshud bara jag tänker på den.
10. Lisa Loeb – Stay I missed you
Ännu en tonårslåt som jag grät floder till när jag var olyckligt kär. Den är lika bra fortfarande.
Hela listan finns även som spellista!
Michael Greenberg – Den dagen min dotter blev galen
En sommarkväll rusar Michael Greenbergs dotter Sally ut i trafiken på Manhattan, helt övertygad om att hon har kosmisk insikt och kan stoppa bilarna. Det maniska anfallet drabbar utan förvarning, plötsligt är Michaels dotter en främling för honom. På några dagar förvandlas deras gemensamma liv till ett kaos av oro, smärtsamma skuldkänslor och sluten psykiatrisk vård.
Är det något jag fascinerats av sedan min tonår är det psykiska sjukdomar. Vår hjärna är ett så fantastiskt organ, och vi vet inte ens hälften av vad den är kapabel till. Samtidigt som våra hjärnor låter oss kommunicera med andra och förstå världen, kan den ställa till med så mycket. Schizofreni, bipolaritet och psykoser är bara något av vad vår hjärna är kapabel till.
Därför kändes det trist att hur intresserad jag än var av grundtemat, lyckades jag inte fångas av Den dagen min dotter blev galen. Visst är det fascinerande att läsa om Sallys psykos, hur den yttrade sig och hur hon tvingades in på sluten psykiatrisk avdelning – men det griper inte tag i mig. Det når mig inte. Det är för grunt skrivet. Jag läser ut boken, glad att få veta hur det slutade – men den stannar inte hos mig efteråt.
Jag har läst flera böcker om psykisk ohälsa, och det är med viss sorg som jag lägger ifrån mig den, besviken att den inte var bättre. Att man inte fick lära känna Sally djupare, fick större förståelse för varför hon insjuknade och hur det drabbade henne. Med tanke på dess tema och story hade den kunnat vara så mycket bättre.
Betyg: 
