Mattias Boström mfl: Nu har det banne mig gått för långt!
Hur kan TV låta Ardy Strüwer och Lasse Åberg trampa på bröd i en av sina sketcher när miljoner människor över hela världen svälter?
Nu har det banne mig gått för långt! tar oss tillbaka till den tid då Sverige bara hade två tv-kanaler, vars otacksamma uppgift var att producera program som skulle tillfredsställa en befolkning på åtta miljoner människor. Varje dag strömmade det in brev från tittare som fått nog av sex, sprit och svordomar, som kände sig kränkta, eller ville klaga på den politiska propagandan. I boken finns de roligaste, argaste och mest förbluffande breven till Radionämnden, 1967-1987. Tillsammans ger de bilden av ett Sverige som bara är några decennier tillbaka i tiden, men som ändå känns oändligt avlägset.
Boström mfl’s bok Nu har det banne mig gått för långt! har ovanligt nog varit en bok jag inte viljat läsa ut. Normalt sett brukar jag vilja läsa mer och mer av riktigt bra böcker, så jag får veta hur det går. Nu har det banne mig gått för långt! är av ett annat slag. Den har en underfundig, lätt ironisk men samtidigt uppriktig ton som behandlar mängder av arga brev till radionämnden med respekt och välvilja. En ton som får mig att hoppas att den ska räcka länge.
Boken är fylld av fantastiska tidsdokument. Protester mot allt ifrån obscent språkbruk till matförstörelse, till protester mot politiska budskap, osaklighet och reklam. Nu har det banne mig gått för långt! tar oss på en resa genom det sena 60-talet och framåt mot det sena 80talet, och gör oss uppmärksamma på att samhället inte förändrades så fort som vi kan tro. Visst innebar 60talet en sexuell frigjordhet, men uppenbarligen hade inte frigjordheten sipprat ner till samtliga svenskar. Sex och frispråkighet var fortfarande kontroversiellt.
Visserligen är Nu har det banne mig gått för långt! en lättsam underhållningsbok som passar bra för lata dagar i hängmattan, men den är också ett tidsdokument om svunna tiders moral och anständighet. För mig var den en perfekt sommarförströelse, som jag gett vidare till både sambo och föräldrar som läst och gillat den.
Betyg: 



Semester at it’s best
Alltså, det här med semester – det är banne mig inte dumt alls. Vad sägs om fem veckor av följande?
- Läsa ett oändligt antal pocketböcker
- Ligger växlande i skuggan och solen och lata sig
- Ta ett glas vin eller två om kvällarna
- Gå lata promenader med hundarna
- Pyssla lite i trädgården
- Lyssna på P3 hela dagarna bara för att man kan.
- Ägna mig åt twitter så mycket, eller lite, jag vill.
- Åka och bada i en bedårande liten skogstjärn som man blir kär i omedelbums.
- Grilla varje, eller varannan kväll – bara för att man kan. Och vill.
En vecka till, sen ska jag tillbaka till jobbet. Den här semestern kan ha varit den bästa någonsin.

