5 sångerskor i min smak
Jag lyssnade på Musikguiden i P3 häromdagen, där olika artister och andra kända personer får vara programledare musikredaktörer och välja ca 50 låtar som betytt mycket för dem som spelas i timslånga program under en vecka. Det program jag lyssnade på leddes av Linda Sundblad, som bland annat pratade om sina favoritsångerskor. Jag blev lite inspirerad att nämna mina favoritvokalister, så här kommer en lista på mina topp 5 sångerskor.
5. Sheryl Crow
Hennes röst kan verka ganska vanlig och anspråkslös vid en första lyssning, men i Sheryl Crows röst finns så mycket mer än så. Hon har en innerlighet och ärlighet i rösten som fått mig att återvända till henne gång på gång, efter varje skivsläpp. En riktigt duktig (och tyvärr underskattad) sångerska.
4. Björk
På fjärdeplatsen kommer en artist jag upptäckte som 13åring och vars röst jag omedelbart förälskade mig i. Björk har definitivt en speciell röst, men också en helt fantastisk röst som inte är som någon annans. Det visar hon om inte annat i den här låten, So broken:
3. Amber Riley – Glee
Vem har inte trollbundits av fantastiska ”Mercedes” i Glee? Inte nog med att tjejen är snygg som få, hon har dessutom en röst som får mig att rysa från topp till tå. Otroligt begåvad!
2. Christina Aguilera
Kanske ett självklart val, men ms Aguilera har verkligen en fantastisk röst. Det verkar inte spela någon roll vilken typ av musik hon tar sig an, hennes sång är lika fantastisk oavsett. Framförallt i den här låten, som jag tycker är en av hennes bästa.
1. Alicia Keys
På förstaplatsen kommer givetvis den bästa sångerskan av alla. Jo, jag tycker verkligen att Alicia Keys är så bra. Från den första gången jag hörde hennes ”fallin” har jag älskat hennes musik och hennes röst, köpt alla skivor och även sett henne live vid ett tillfälle. En av våra bästa vokalister någonsin.
Sliding Doors
Aaah. Bara fem dagar efter att man skrivit ett litet blogginlägg om filmer som gör världen lite vackrare så går just en av de filmer jag syftade på på tv. Den här gången var det Tv4+ som förgyllde min lördagkväll genom att visa ”Sliding Doors” från 1998.
Filmen handlar om Helen Quilley, som spelas av Gwyneth Palthrow, som har en riktigt dålig dag. Hon kommer försent till jobbet, får sparken, och när hon är på väg hem missar hon tunnelbanan precis. Där och då delas filmen i två, där vi i två parallella spår får följa vad som händer i Helens liv från den punkt att hon missar tunnelbanetåget – eller vad som händer om hon hade hunnit med det.
Och det är lite det som är det fina med filmen, att man får se hur någons liv kan utvecklas från en så synbart obetydlig händelse som om man hinner med tunnelbanan eller inte. I filmen visar sig detta givetvis vara en livsavgörande händelse för Helen. Sen blir det givetvis inte sämre av att de har med mannen med den sexigaste skotska accenten jag någonsin hört: John Hannah. Inte nog med att filmen har ett bra tema och bra skådisar, den har några fantastiska citat också:
”I’m a woman! We don’t say what we WANT! But we reserve the right to get pissed off if we don’t get it. That’s what makes us so fascinating! And not a little bit scary.” – Lydia
”I’m not very good at – at… you know… uh… ehm…” – Helen
”…constructing sentences?” – James
Att de dessutom spelar både Jamiroquai och Dido i filmen gör ju inte saken sämre. En av mina favoritfilmer någonsin, alla kategorier.
Var är vargen?
Inatt hörde jag det igen. Det där avlägsna ylandet som kanske borde sända kalla kårar nerför ryggen, men som snarare gör mig glad och förväntansfull. En varg i skogen.
Jag bor mellan två revir – Galvenreviret och Ockelboreviret. Det är alltså inte alltför ovanligt att strövande vargar passerar förbi oss. En granne hörde i vintras varg yla sent om kvällarna när hon var ute för att ta hand om sina hästar. En annan såg varg från bilen när han körde genom grannbyn. Det är sällan frågan om stationära vargar, utan passerande ungvargar som uppehåller sig här ett tag.
Nej, jag är inte rädd. Inte orolig. Visserligen har jag höns som säkerligen skulle göra sig bra som vargmåltid, och två hundar som kan locka till sig varg – men rädd? Nej. Jag är övertygad om att sunda vargar håller sig ifrån människobebyggelse, om det inte är så att de har svårt att hitta mat. Och skulle någon varg ha tappat sin naturliga respekt för människor, lär Länsstyrelsen utfärda skyddsjakt på den. Dessutom är det upp till mig som djurägare att se till att mina djur är i säkert förvar.
Så när jag hör en varg yla i skogen blir jag inte rädd. Jag blir glad att Sverige fått tillbaka ett av sina fem stora, vackra rovdjur.