En ironisk rebell utan agenda
Dagens gapskratt fick jag idag av DN, som i sin livsstilssektion hade en artikel om Hipsters. Den kvinnliga 2000-talshipstern är enligt DN ”blek och smal med långt ostajlat hår eller kort pojkfrisyr. Den manlige hipstern är lika blek och smal med färgglada tajts. Tänk ”Flashdance”, hornbågade glasögon, Lars Orup och ironiska mustascher, tänk Hitler alternativt Poirot”. Jag skrattade rätt gott åt beskrivningen, och kunde direkt komma på rätt många personer som stämmer in på ovanstående beskrivning.
Fler grymma citat:
”Karaktäristiskt för hipstern är att han inte kallar sig själv för hipster, han snarast skyggar inför termen. Förklaringen är enkel: om du erkänner att du är en hipster erkänner du att du är en del av en grupp och förlorar på så vis ditt anspråk på individualitet.”
”Många irriterar sig på hipsters, varför då?
– För att de klär sig som clowner och beter sig som idioter men förväntar sig att bli behandlade som intellektuella. Det är väldigt irriterande.”
och:
”– Alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt, säger Joe Mande.”
Just det där sista är något jag reflekterat över ganska mycket. Många så kallade ”innegäng”, allt ifrån på gymnasiet till i vuxenvärlden, har en tendens att tycka att de är så individuella trots att de klär sig och beter sig precis likadant. För att få en känsla av grupptillhörighet och sammanhang, givetvis. Inget fel i det, bara en intressant iakttagelse.
Nåja. Jag rekommenderar att du läser artikeln i DN, och vill du veta mer om hipsters rekommenderar jag bloggen Look at this fucking Hipster.
Migrationsverket missförstår problemet
Migrationsverket har köpt in en ny apparat för att kunna avläsa skadade fingeravtryck. Orsaken till att man behöver ny teknik för detta är att många asylsökande medvetet skadar sina fingertoppar genom att skära sönder dem, bränna dem eller på annat sätt förstöra fingeravtrycken så de inte ska kunna bli identifierade korrekt – eftersom de då riskerar att skickas tillbaka till ett annat land.
Och jag kan inte låta bli att tänka att man biter sig själva i svansen. Om en person är beredd att gå så långt som till att skada sina egna fingertoppar, borde inte de ha goda anledningar att stanna i Sverige då? Inte går man väl så långt att man skadar sina egna händer bara för att det verkar kul? Det gör man väl ändå för att man är desperat och verkligen verkligen vill till ett visst land, och har mycket goda anledningar? Anledningar som det kanske kan vara värt att titta närmare på och göra en grundligare utredning av?
Men som vanligt tänker inte lagstiftarna och de med makt inte på det, utan köper in ny teknik istället. Jag misstänker att det bara leder till att desperata asylsökande kapar av sig fingertopparna helt och hållet istället.