The real Slim Shady
Eminem. Jag fastnade nog första gången jag hörde My name is, blev ännu mer fast av Dre-samarbetet Guilty conscience. Eminem har blivit en sån där artist som jag älskat varenda singel som getts ut, men konstigt nog aldrig köpt en skiva. Varför vet jag inte. Samtidigt går min Eminemlista på Spotify rätt ofta på repeat, och jag följer det som står om honom i tidningar och på musiksajter.
Och jodå. Jag vet att hans texter är både homofoba och säkert sexistiska också (även om han tagit avstånd från åtminstone sina homofoba texter), men samtidigt kan jag inte låta bli att älska dem. Hans självrannsakande i Not afraid, uppgörelsen med hiphopkulturen i Toy Soldiers, hans sätt att knyta allt det han upplevde som ung till hans liv idag, allt ackompanjerat av tunga beats och fantastiska melodier.
Som jag sa på twitter; killen är fan ett geni.
Som att andas ett glas vatten
30bokblogg #5: En bok jag hatar
30 dagars bokblogg #5: Nämn en bok eller en serie böcker du hatar.
Hat? När det gäller böcker? Det känns vid första anblicken väldigt främmande för mig. Dessutom, om det skulle vara så att jag läser en bok jag tycker om så brukar jag lägga den ifrån mig. Det är sällan, eller snarare aldrig, jag stöter på böcker som väcker någon stor avsky.
Däremot händer det att jag stöter på böcker som jag inte förstår eller som helt enkelt inte är min grej. Böcker som jag uppenbarligen inte tillhör målgruppen för, eller som inte tilltalar mig. Jag har försökt läsa flera böcker av Dostojevskij, men har inte tagit mig igenom någon hittills. Jag har stött på en och en annan usel deckare. Jag och chicklit går dåligt ihop. Jag gjorde ett försök med Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”, men gav upp efter 5 oerhört trista kapitel.
Men hat? Nej, det ligger inte för mig att hata. Jag kan inte hata en bok.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.