Rejält brända pannkakor
Jag tänkte, inspirerad av Onekligen, berätta en liten anekdot från mitt yrkesliv.
Den 24-åriga Cecilia hade nämligen fått jobb på en högstadieskola. Jag jobbade som svensk-, engelsk- och hemkunskapslärare. Ja, jag undervisade lite i musik också. Ett synnerligen intressant jobb, med många utmaningar och roliga stunder – men också ett jobb som slet hårt på mig och gav mig svår migrän och stressutslag.
Men just den här dagen var jag i hemkunskapssalen med ett gäng femteklassare och lagade pannkakor. Vi hade trevligt, mycket skratt och glada miner över pannkakor som blev formade som magiska djur eller blev alldeles för tjocka. Plötsligt hörde vi dock ett svagt, avlägset pipande. Ni vet, som när en lastbil backar.
”Fröken, fröken!” (vem försöker jag lura? De kallade mig Cecilia) ”…vad är det som lååter?!” frågade femteklassarna.
”Bara en lastbil” sa jag, ”fortsätt steka pannkakor ni!” Hemkunskapssalen låg ju vägg i vägg med matsalen, det var säkert nån bil som skulle levera varor till lunchen.
…men backandet slutade aldrig. Det var rent fasligt vad länge den där lastbilen backade. Eleverna undrade om det var säkert att det var en lastbil? Bäst att kika efter.
Jag öppnade dörren ut till korridoren – men fick den nästan stängd i ansiktet på mig igen. Ute i korridoren fanns nämligen hela skolans elever som samtliga RUSADE mot utgången och uppsamlingsplatserna. I luften kändes en bekant lukt. Brandrök.
Det visade sig att det hade börjat brinna i kemisalen. En trasig bunsenbrännare hade orsakat brand i böcker och en skolbänk, och det brann ganska kraftigt där inne. Jag och eleverna i hemkunskapssalarna hörde inte brandlarmet, bara ett svagt pipande – medan det i resten av skolan tjöt så öronen höll på att ramla av. Det var med andra ord ren tur att jag öppnade dörren ut i korridoren så vi insåg vad som hänt, och kunde utrymma klassrummet.
Nu spred sig aldrig branden utanför kemisalen, så det var väl aldrig någon verklig fara på taket… men det hade ju kunnat bli rejält brända pannkakor, om jag säger så. Jag hade självfallet ett allvarligt snack med den arbetsmiljöansvarige efteråt och förklarade problemet. Några veckor senare sattes nya brandvarnare – som hördes – upp överallt.
Sånt kan hända på en helt vanlig högstadieskola, någonstans i Sverige.
30bokblogg #6: Favoritbok i favoritserie
30 dagars bokblogg #6: Vilken är den bästa boken i din favoritserie?
Jag har, i ärlighetens namn, inte läst särskilt många serier. Åtminstone inte som vuxen. Visst plöjde jag alla böcker om Britta & Silver i Wahlströms röda serie som barn, läste Kittyböcker och var med i Pollux bokklubb, men som vuxen har det där mattats av lite.
…åtminstone vid första tanken. För när jag funderar en stund, inser jag ju att jag har läst samtliga böcker om A-gruppen av Arne Dahl, Henning Mankells samtliga böcker om Wallander, Grottbjörnens folk-serien plöjde jag som tonåring, Stad-serien av Per-Anders Fogelström när jag var lite äldre. Jag läser helt enkelt rätt många serier (framförallt deckarserier), men jag tänker inte på dem som serier.
Nej, när jag tänker på serier så är det två serier som dyker upp i mitt huvud, båda lika älskade av mig: Harry Potter-böckerna och Twilightserien. Båda har jag fastnat så där hopplöst för och läst flera gånger om.
Titeln ”Bästa Harry Potter-bok” delas nog av Deathly Hallows och The Goblet of Fire
– båda böcker där Harry sätts på prov på olika sätt. Att påstå att jag längtar efter de två avslutande Potter-filmerna – Deathly Hallows del 1 och del 2 – är ingen överdrift. Alls. Jag älskar både böckerna och filmerna.
När det gäller Twilightserien så finns det inte lika många böcker som i Harry Potter-serien;
bara fyra ordinarie böcker och en om sidokaraktären Bree. Min favorit-twilight-bok är definitivt Eclipse, boken där Bella slits mellan Jacob och Edward och dessutom har en nyfödd vampyrarmé på halsen. Anledningen till att jag tycker om den är dels att det händer mycket i boken, men framförallt är det just dynamiken i kärlekstriangeln Edward-Bella-Jacob som jag gillar.
Så, även om jag inte tänkte så från början, så är jag nog en ganska utpräglad bokserieläsare. Jag gillar att följa ”mina” karaktärer i fler än en bok, vill veta hur det går. Och fler serier lär det bli, det är jag övertygad om.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.