Jag tänkte, inspirerad av Onekligen, berätta en liten anekdot från mitt yrkesliv.

Den 24-åriga Cecilia hade nämligen fått jobb på en högstadieskola. Jag jobbade som svensk-, engelsk- och hemkunskapslärare. Ja, jag undervisade lite i musik också. Ett synnerligen intressant jobb, med många utmaningar och roliga stunder – men också ett jobb som slet hårt på mig och gav mig svår migrän och stressutslag.

Men just den här dagen var jag i hemkunskapssalen med ett gäng femteklassare och lagade pannkakor. Vi hade trevligt, mycket skratt och glada miner över pannkakor som blev formade som magiska djur eller blev alldeles för tjocka. Plötsligt hörde vi dock ett svagt, avlägset pipande. Ni vet, som när en lastbil backar.
”Fröken, fröken!” (vem försöker jag lura? De kallade mig Cecilia) ”…vad är det som lååter?!” frågade femteklassarna.
”Bara en lastbil” sa jag, ”fortsätt steka pannkakor ni!” Hemkunskapssalen låg ju vägg i vägg med matsalen, det var säkert nån bil som skulle levera varor till lunchen.

…men backandet slutade aldrig. Det var rent fasligt vad länge den där lastbilen backade. Eleverna undrade om det var säkert att det var en lastbil? Bäst att kika efter.

Jag öppnade dörren ut till korridoren – men fick den nästan stängd i ansiktet på mig igen. Ute i korridoren fanns nämligen hela skolans elever som samtliga RUSADE mot utgången och uppsamlingsplatserna. I luften kändes en bekant lukt. Brandrök.

Det visade sig att det hade börjat brinna i kemisalen. En trasig bunsenbrännare hade orsakat brand i böcker och en skolbänk, och det brann ganska kraftigt där inne. Jag och eleverna i hemkunskapssalarna hörde inte brandlarmet, bara ett svagt pipande – medan det i resten av skolan tjöt så öronen höll på att ramla av. Det var med andra ord ren tur att jag öppnade dörren ut i korridoren så vi insåg vad som hänt, och kunde utrymma klassrummet.

Nu spred sig aldrig branden utanför kemisalen, så det var väl aldrig någon verklig fara på taket… men det hade ju kunnat bli rejält brända pannkakor, om jag säger så. Jag hade självfallet ett allvarligt snack med den arbetsmiljöansvarige efteråt och förklarade problemet. Några veckor senare sattes nya brandvarnare – som hördes – upp överallt.

Sånt kan hända på en helt vanlig högstadieskola, någonstans i Sverige.