Aaah. Bara fem dagar efter att man skrivit ett litet blogginlägg om filmer som gör världen lite vackrare så går just en av de filmer jag syftade på på tv. Den här gången var det Tv4+ som förgyllde min lördagkväll genom att visa ”Sliding Doors” från 1998.

Filmen handlar om Helen Quilley, som spelas av Gwyneth Palthrow, som har en riktigt dålig dag. Hon kommer försent till jobbet, får sparken, och när hon är på väg hem missar hon tunnelbanan precis. Där och då delas filmen i två, där vi i två parallella spår får följa vad som händer i Helens liv från den punkt att hon missar tunnelbanetåget – eller vad som händer om hon hade hunnit med det.

Och det är lite det som är det fina med filmen, att man får se hur någons liv kan utvecklas från en så synbart obetydlig händelse som om man hinner med tunnelbanan eller inte. I filmen visar sig detta givetvis vara en livsavgörande händelse för Helen. Sen blir det givetvis inte sämre av att de har med mannen med den sexigaste skotska accenten jag någonsin hört: John Hannah. Inte nog med att filmen har ett bra tema och bra skådisar, den har några fantastiska citat också:

”I’m a woman! We don’t say what we WANT! But we reserve the right to get pissed off if we don’t get it. That’s what makes us so fascinating! And not a little bit scary.” – Lydia

”I’m not very good at – at… you know… uh… ehm…” – Helen
”…constructing sentences?” – James

Att de dessutom spelar både Jamiroquai och Dido i filmen gör ju inte saken sämre. En av mina favoritfilmer någonsin, alla kategorier.