Det blev visst lite rabalder över min text om Twitter, vilket både känns roligt och lite märkligt. Kul att så många diskuterat ämnet, även om det känns lite märkligt att just den texten uppmärksammats så. Det var inte vad jag trodde när jag satt och spånade lite för mig själv klockan halv ett på natten. Men mina besökare har sexfaldigats, och det tackar jag givetvis för.

Men jag tänkte att jag skulle vidareutveckla mina tankar lite. Många verkar ha hängt upp sig på ordet ”twitterelit”, vilket verkligen inte var huvudpoängen med mitt inlägg. Det jag ville med min text var inte att lyfta fram specifika individer, utan en jargong och en mentalitet. En överlägsen, lite elitistisk jargong och mentalitet där de egna eller de närmaste vännernas åsikter och preferenser höjs till skyarna, och allt annat är ointressant eller fel. En inställning till andra människor där man sågar vad andra gillar eller de val de gjort, eftersom det skiljer sig från de val man själv gjort. En jargong och mentalitet som jag tycker är osympatisk, och som jag personligen klarar mig bra utan.

Jag har således inget intresse av att peka ut personer eller definiera någon ”twitterelit”, eftersom det inte var det jag menade. Jag förstår dock att min text kunde tolkas så, vilket jag givetvis får ta på mig. Oavsett vilket, verkar min reflektion över twitter ha givit upphov till en hel del diskussioner och samtal kring twitter och bemötande vilket glädjer mig. Oavsett vad man har för åsikter, kan jag tycka att det aldrig är fel att ventilera sådana frågor.