Tankar om Twitter
Twitter. Den älskade mikrobloggen där jag och tusentals, miljontals andra uttrycker sig själva i form av meddelanden på 140 tecken åt gången. Jag följer runt 550 personer, var och en intressanta, kloka människor som alla har olika bakgrund, yrken och åsikter. Människor som jag har fantastiska diskussioner och konversationer med om allt mellan himmel och jord. Människor jag är så otroligt glad att jag kommit i kontakt med, som har påverkat både mig, mitt liv och mina tankar och funderingar.
Men ibland blir jag lite trött. För även om 99% av alla twittrare är smarta, ödmjuka, trevliga och intressanta människor finns det också andra. Stundtals verkar det som att det enda som spelar någon roll på twitter är att man är ung, snygg, sarkastisk, spydig och ironisk. Man ska ha många followers, vara självsäker, kaxig, vara ute och festa mycket och vilja ligga runt. Helst ska man dessutom bo i en storstad, jobba med media/journalistik, ha rätt kläder och rätt musiksmak. I den här kretsen skämtas och upprörs man över personer man anser vara fula, överviktiga, ha fel åsikter eller fel kläder. Man gör narr av oliktänkande, människor som gjort andra val i livet.
Det står mig upp i halsen. Det känns så otroligt tråkigt att vissa människor använder sina femton minuter i twitterrampljuset till att se ner på andra. Själv är jag inget helgon – visst händer det att jag också raljerar och skämtar – men jag försöker tänka på vad jag skämtar om. Undvika ämnen där någon kan ta illa vid sig. Framför allt tänker jag på vad jag skriver, hur det kan te sig för en utomstående. Hur en blivande arbetsgivare eller jobbkontakt kan tolka mina tweets.
Jag vet redan vilka invändningar ni har. Det är bara att avfölja någon om man inte gillar dennes sätt att twittra. Det är vuxna människor som hänger på twitter, de får ta ansvar för sina egna budskap. Självklart har ni rätt i det, och jag avföljer också. Men jag vill ändå uttrycka mina tankar kring den lilla självutnämnda twitterelit som har formats, eftersom jag någonstans hoppas att folk ska tänka till. Inse hur deras ord kan tolkas. Det kanske är en fåfäng förhoppning, och kanske förlorar jag fler followers än jag får av den här texten.
Är så fallet, får jag helt enkelt tolka det som ett tecken på att jag kanske, någonstans, iallafall har lite rätt.
En fortsättning på detta inlägg finns här: Tankar om Twitter del 2.
[...] This post was mentioned on Twitter by Mattias Johansson, Anna Blomdahl. Anna Blomdahl said: Klarsynt om "coola gänget" på Twitter. RT @ceciliawse: @flowervalley http://bit.ly/ahjKBm [...]
Tack Cecilia,
för en mycket klarsynt och viktig spaning! Twitter har sannerligen sina mindre trevliga sidor. Det är som att själva nakenheten tar fram det bästa och sämsta ur oss. Jag instämmer helt och fullt med att det finns anledning att kommentera och diskutera de fenomen vi stöter på – även de mindre trevliga. Jag har själv våndats med en text på samma tema. Kanske dyker den upp längre fram.
Tack för att du – och alla andra supermysiga och fritt tänkande människor finns därute i
mitt flöde. Ni lyser upp min vardag och berikar min tillvaro massor!
[...] 24 juli, 2010 Allmänt Leave a Comment Cecilia skriver på sin blogg om sina tankar om Twitter, och denna mikroblogg ger onekligen många nya funderingar och insikter om hur människor i grupp [...]
Jättebra skrivet och jag kan bara instämma. Men jag tycker att det speglar det vanliga livet rätt väl?! Det skriftliga är kanske bara så mycket tydligare… Det gäller att omge sig med de man tycker tillför ngt gott till ens liv och som man själv kan plussa på energibanken hos… :) Man kan aldrig gilla alla eller bli omtyckt av alla…?! Men respektera olikheter och varandras åsikter är viktigt på Twitter såväl som i livet i övrigt!
Självklart är det så! Man kan inte gilla alla, och det är bara att trycka på unfollow. Det gör jag också alltsomoftast…
Tack – detsamma! Vore intressant att läsa ”din” text på ämnet.
Tack för en bra analys! Jag avföljer titt som tätt. Alla som börjar följa mig, följer jag tillbaka, under en tid. Har vi ingen dialog efter ett tag så avföljer jag. Jag följer folk som inte alls tänker som jag, som uttrycker sig annorlunda än jag.. det är inte avgörande för mig, utan det är dialogen som är viktig. Om vi inte pratar med varandra så ser jag inte ett behov av att följa den personen. Alla gör vi olika val och det är ju en del av tjusningen! Du fick nu en ny följare i alla fall!
Jättebra skrivet! Skulle aldrig avfölja dig för denna text, snarare tvärtom! :)
Jättebra skrivet och samma tankar har varit hos mig men jag har heller inte formulerat dem ut ur hjärnan än.
[...] 2. Eftersom begreppet är långt ifrån tydligt definierat varierar redan karaktären enormt både beroende på person som beskriver och tillfälle. Från inre egenskaper som tvångsmässig ironi och dryghet till yttre attribut som mustascher och typ lite vad som helst utmärkande i klädväg. Ingen verkar riktigt kunna bestämma sig om det är det yttre eller det inre som är viktigast, men grovt sett verkar det vara kläder och stil som främst hånas medan anklagelser om elitism, trendängslighet och ideologisk tomhet diskuteras som problem. Det sistnämna lite likt @ceciliawse’s inlägg om “twitterelit”. [...]
[...] Tankar om Twitter | Cecilia & Livet [...]
Jag har inte märkt det här. Jag tror att det är viktigt att man tar saker med en nypa salt.