Jag älskar böcker, och jag älskar att läsa. Det tror jag inte någon tvivlar om efter mitt 30 dagars bokbloggande. Och framför allt annat, så älskar jag deckare.

Men är det något som irriterar mig när det gäller deckare så är det när författaren fått för sig att h*n ska dra ut på inledningen. Som exempelvis när man läser och läser över 100 sidor, och det fortfarande inte inträffat något mord. Visserligen får man oftast lära känna offren närmare, men för mig blir det bara så tråkigt.

Jag har läst två böcker på kort tid där författarna använt sig av det här knepet. Den första var Mari Jungstedts Den dubbla tystnaden, den andra är PD James Patienten som jag läser just nu. Och just att behöva vänta på att något ska hända får mig näst intill att lägga boken ifrån mig. Samtidigt älskar jag ju både PD James och Mari Jungstedts böcker, så det känns ju inte bra att sluta läsa heller. För jag gillar dem ju, egentligen.

Så jag får väl stå ut med att vänta lite på mina mord ibland. Även om jag muttrar lite under tiden.