Jag skämtade bara!
Är det något jag blir fullständigt vansinnig på, så är det människor som försvarar sina handlingar med ett ”amen jag skämtade bara!”. Det är allt ifrån tonåringar som mobbar sina kamrater till vuxna som fäller osmakliga kommentarer om allt ifrån invandrare till homosexuella, överviktiga eller människor av annan politisk åsikt.
Det verkar som om folk tycker att det är okej att gömma sig bakom skämtandet, att det är ett alibi som alltid är giltigt. Ifrågasätter man deras ”skämt” så anses man vara en surpuppa, tråkmåns och humorlös person som inte ”förstår skämt”. Försöker man diskutera de tråkiga värderingarna eller åsikterna är man bara dum och korkad.
Varför är det såhär? Varför står inte folk för sina uttalanden, utan måste gömma sig bakom skämtandet?
Jag blev varse om fenomenet när jag jobbade som högstadielärare, där eleverna försvarade varenda pik, kommentar till sina klasskompisar som ”skämt”. Kommentarer, som snarare var en del i rätt omfattande mobbing. När vi tillslut hade ett föräldramöte med de här eleverna, frågade jag dem vem som ska få bestämma vad som är skämt och vad som inte är det? Är det den som skämtar och raljerar som bestämmer vad som är roligt, eller är det den som är offret, den man skämtar om som får avgöra? Jag vet vad jag tycker.
Det tråkiga är att det här är så otroligt vanligt på twitter. Folk raljerar och skämtar om allt ifrån överviktiga till lantisar, kändisar eller ”verklighetens folk”. Och det stör mig, irriterar mig att folk måste trycka ner andra för att höja sig själva. Kan man inte skämta om något annat? Är inte folk verkligen inte bättre än så?
Ja. Alltså jag blev så provocerad av den där kommentaren på Twitter att jag inte sa något alls. Men en bra regel: om man måste förklara att det är ett skämt så ÄR DET INTE ETT SKÄMT. Det är bara fördomar förklädda till humor.
Preach! Man blir så less. Så less.
Synd att du tog det så personligt.
Skämtet var en travesti på ”Bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna.”
Tycker du att det är okej att skämta på det sättet annars? Isåfall kan man ju beskylla det för att vara sexistiskt, eller hur?
De flesta uppskattade skämtet och tyckte det var roligt, förutom du och någon av dina vänner.
Att du reagerade som du gjorde och jämförde mig med rasister och främlingfientlighet, tycker jag är ett värre påhopp än det jag skrev. Det gör mig både ledsen och bedrövad.
Jag har aldrig sagt att korpulenta människor är sämre, eller fulare än andra. Helt ärligt bryr jag mig inte om folks kroppsformer.
Ser man på din profil, så hyser du ett stort agg mot smala människor, och det är konstigt att du ska få raljera med dessa åsikter. Tycker faktiskt att du gör isåfall är precis lika illa.
Och avslutningsvis så bygger hela min twitterprofil på ironi och det trodde jag du förstod när du följt mig så länge.
Tråkigt att du reagerade som du gjorde och jag tycker att du ska tänka om.
Hej! Tack för din kommentar. Till att börja med tog jag det inte personligt, det står såvitt jag vet ingen smal brud bakom mig – och jag tycker själv att jag är vacker, så du behöver inte oroa det över det.
Ja, jag håller med om att skämtet du nämner är sexistiskt. Och ja, jag reagerar ofta på sexistiska skämt, eftersom de oftast bara är ett uttryck för en rutten människosyn. På samma sätt reagerar jag ofta när folk säger rasistiska eller i övrigt nedlåtande skämt, oavsett vilken grupp eller typ av människor de vänder sig mot. För mig är humor något betydligt större än att göra sig lustig på andras bekostnad, oavsett om man skämtar om judar, lantisar, kvinnor, män, blondiner, överviktiga, smala, handikappade eller helt vanliga svenssons.
Du får hemskt gärna visa var i min ”profil” (twitter? här på bloggen?) jag skriver att jag hyser ett agg mot smala människor? Det kunde nämligen inte vara mer fel. Vad jag däremot hyser ett agg emot, är att människor måste se ut och vara på ett visst sätt för att vara accepterade. Jag är för mångfald, för att människor ska få ha precis så många eller så få kilon som de vill. Tyvärr finns det ett rätt stort förakt mot överviktiga i vårt samhälle, och det tycker jag är fel. Alltså reagerar jag. Självklart är jag inte felfri, men jag jobbar åtminstone på att få bort sådana här tendenser hos mig själv, eftersom jag tycker det är rätt osmakligt.
Och oavsett om ens twitterprofil bygger på ironi, skämt eller humor eller inte, så måste man ju kunna stå för sina skämt och tåla att läsarna ifrågasätter om de tycker att skämten är osmakliga? Annars ska man nog kanske ägna sig åt annat twittrande.
Vill poängtera att jag också är för mångfald och aldrig någonsin påstått annat.
Jag anser dock att det som inte tål att skämtas om, ska heller inte tas på allvar.
Men citat från din profil
”Öppen tweet till alla leggins/tightsbrudar: Om ni har en tröja som åtminstone når nedanför arslet blir det mycket snyggare. Lovar.”
Vad har du för rätt att ha åsikter om detta och hur andra ”brudar” klär sig?
Samt, ”@mlnyfiken Jag tycker inte vanliga modeller är fula, men extremtunna modeller är otäcka ja. Men jag tycker inte han har rätt i att ALLA…”
Du tycker att extremtunna modeller är otäcka?
Du vet att det finns personer som inte kan gå upp i vikt av olika anledningar?
Det är ju mer eller mindre samma sak som folk som påstår att tjocka människor är äckliga?
Det kanske är DU som ska söka dig till andra forum än twitter?
Tycker också att det är fascinerande att du orkar lägga ner energi på att göra en så stor sak av detta, men jag känner också att jag inte kan låta detta passera obemärkt från min sida då det är mig du anklagar.
Dessutom är jag själv lantis och har inga som helst problem att skämta om det, eller att andra skämtar om det.
Väx upp!
Ahaa, det var det du menade med profil. Vad bra att du klargjorde.
Den första tweeten handlar inte överhuvudtaget om vikt. Alls. Den handlade om mode, och var ett tips till alla som bär leggins/tights – inte ironi eller skämt. Jag tycker helt enkelt det blir snyggare om man har en längre tröja som täcker rumpan. På samma sätt tycker jag det är finare med tex röda hus än gula. Det är bara vad jag tycker, andra får gärna säga emot.
Den andra tweeten rör en artikel i Expressen.se (igårkväll) där Karl Lagerfeldt upprördes över att man använder modeller i strl 38-40 på catwalksen (som han ansåg vara feta). I den artikeln nämndes också att fotomodeller svälter sig så smala att en modell nyligen avled inför en modeshow. Ja, jag tycker det är läskigt att trycket blir så hårt på en modell att vara smal att hon svälter sig så hon avlider. Där anser jag att modebranschen har ett ansvar. Inget skulle göra mig gladare än att se modeller av ALLA storlekar på catwalksen, från petita modeller i 30-32-34 till 50-52-54. Det vore grymt!
Jag är MYCKET medveten om att det finns människor som inte kan gå upp i vikt av olika anledningar, och jag har inga problem med det. Alls. Tvärtom tycker jag människor i alla storlekar är vackra. Jättesmala, smala, normalsmala, normaltjocka, tjocka, feta. Det det handlar om är att alla ska kunna må bra i sin storlek och bli bemötta och accepterade för den de är. Inte känna att andra ser ner på dem på grund av sin storlek.
Sen har jag redan sagt att jag inte är fläckfri – jag gör klavertramp jag med. Det ber jag gärna om ursäkt för och uppskattar om folk påpekar, eftersom jag inte är ofelbar. Men när det handlar om att ”orka lägga ner energi för att göra en stor sak” av något, så känner jag inte igen mig alls. Jag skrev en tweet om ditt skämt (sen fortsatte du diskutera, så jag fick svara), och sen en dag senare ett blogginlägg som till 98% handlar om två upplevelser jag har från ett tidigare jobb (du och din tweet nämns inte i inlägget – jag har absolut inget intresse av att ”jaga” andra). Vem som lägger ner energi är upp till dig att avgöra – för mig är diskussionen slut här. Roligt att du ville diskutera!