Filmen om mig själv
@vampyrse / Markus på Vampyr.se ställde idag en rätt intressant fråga på twitter:
Det där är en fråga jag har tänkt på förr. Mitt första svar på frågan är att jag skulle välja Johanna Sällström – den fantastiska skådespelerskan som bland annat spelat Linda i Wallanderfilmerna och varit med i 30:e November, Bert, Anna Holt och Under ytan. Tyvärr valde Johanna att ta sitt liv den 13 februari 2007, efter att ha lidit av depression en tid.
Så vilken skådespelerska ska jag då välja? Ptja, skulle jag titta utomlands så finns flera alternativ. Det som påverkar mina val är att det ska vara en skådespelerska som ska se hyfsat vanlig ut, kunna porträttera en helt vanlig lite nördig svensk tjej. Därmed skulle jag nog gå på antingen Twilightskådisen Kristen Stewart, CSI-skådisen Anna Belknap eller Lea Michele från Glee. Ingen av dem är väl sådär jättelik mig (förutom möjligtvis Anna och Lea kanske), men jag gillar dem alla tre i hur de porträtterar sina roller.
Svampskogen nästa!
Jag bestämde mig för att fira att det blivit Augusti genom att ge mig ut i svampskogen. Är det något jag är uppväxt med, så är det att plocka svamp i skogarna runt stugan om hösten. Varje höst gav jag mig ut i svampskogen med mina föräldrar och min mormor i jakt på kantareller, taggsvampar, karl-johan och trattkantareller. Sedan dess har jag varit ut i skogen varje höst, antingen kring stugan eller där jag nu befinner mig.
Som vuxen har jag faktiskt hittat egna svampskogar, vilket jag är rätt stolt över. Där var jag idag och hittade små späda kantareller och fina, fasta taggsvampar som fick följa med hem. De har nu rensats och ska torkas, för att sen ätas senare i höst eller i vinter.
En sensommar/höst utan svampplockning är otänkbart för mig.
30dagarsbokblogg #10: En bok jag inte trodde jag skulle gilla
30 dagars bokblogg #10: En bok du inte trodde du skulle gilla men älskade?
Heh. Enkelt. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla Twilight-serien, och det gjorde jag inte heller när jag läst den första boken första gången. Då tyckte jag den var högst medelmåttig och lite tonårsfånig, att könsrollerna i boken var trista och förlegade.
Men sen hände nåt. Jag hade redan köpt del 2, New Moon, så jag började läsa den också. Och där någonstans fastnade jag, fastnade för hur Bella var en helt vanlig tjej, lite klumpig, inte intresserad av sport eller kläder eller någonting förutom böcker. Och att hon ändå var bokens hjältinna. Fastnade för den osannolika kärlekssagan som när man hade satt in sig lite mer i den inte alls befäste könsroller, tvärtom. Utmanade dem. Och för varje bok växte bara sagan, blev mer och mer fantastisk, och såhär 1,5 år efter att jag läste den första boken har jag läst hela serien 5-6 gånger. Sett filmerna en 2-3 gånger vardera.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.