Det är inte ofta jag lusläser lokaltidningen, men idag fastnade jag för framförallt ett reportage. Ett reportage som handlade om de olika lokala partiernas förutsättningar och planer i kommunalvalet. Bland annat frågade man om strategier, hur mycket pengar man har inför valet samt varifrån de kommer ifrån (tyvärr ligger inte artikeln ute på nätet).

Och det som skrämde mig, var som vanligt hur starka Sverigedemokraterna är. I vår lilla kommun, där det bor i runda slängar 25 000 personer, har man 120 000:- att spendera. I jämförelse har Folkpartiet också 120 000:-, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet har ännu mindre än så – men Socialdemokraterna har 150 000:- och Centern 200 000:-.

Visserligen borde jag inte vara förvånad, vi har redan två representanter från Sverigedemokraterna i vårt kommunfullmäktige. Två mandat som jag helst av allt skulle vilja att något annat parti, vilket parti som helst, fick ta över efter valet 2010. Men i själva verket ser det ut som att man kommer kunna genomföra en rejäl valkampanj, som jag förvisso innerligt hoppas kommer misslyckas, men som jag är rädd för kommer gå bättre än vad jag vill.

Samtidigt som sådana här ögonöppnare är sorgliga och gör mig arg och besviken, är de nyttiga påminnelser om att vi aldrig någonsin kan slappna av. Vi måste fortsätta kämpa mot främlingsfientlighet, trångsynthet och intolerans. Även om vi inte alltid ser motståndaren, så finns den alltid där.

Jag hoppas innerligt att de summor som lokaltidningen gick ut med idag inte kommer betyda så mycket i realiteten – att mina medmänniskor i kommunen genomskådar Sverigedemokraternas vackra ord.