Mitt 2011 har faktiskt varit helt fantastiskt. Visserligen inleddes året med att jag låg nerbäddad i en säng hos mannen jag träffat två månader tidigare, men just det faktum att det var hos Honom jag låg nerbäddad gjorde att influensan var lättare att tacklas med. Efter det har det bara blivit bättre och bättre: vi åkte till Fuerteventura och hade en underbar vecka i solen, bestämde oss för att flytta ihop, köpte ett underbart radhus, jag bytte jobb, tillbringade sommaren i stugan, på Limön och på stränder. Vi grillade på altanen, vi var på kattutställningar på helgerna, inredde vårt hem, gick ut på restaurang och åt fantastisk mat. Jag gick pawpeds G1-kurs, vi började släktforska, plockade svamp, firade julen ihop och sen även nyåret. Även om det kändes som att huset skakade och låg i en krigszon av alla raketer som sköts runt oss, var vår Khom Loy-lykta som steg upp mot himlen tusen gånger vackrare.

2011 fylldes av en massa vackra saker – såsom Veronica Maggios skiva och sedemera konsert på Gävle Konserthus, Timbuktus grymma platta, svänget från Movitz!, Muhammad Ali, Den svenska Björnstammen, Laleh, SVT’s Allt för Sverige och den fantastiska uppsättningen av La Traviata som jag såg på kungliga Operan med min mamma, syster och systerson. Musiken har varit underbar 2011, och jag kan inte annat än hoppas att 2012 blir lika bra.

Även det tragiska och sorgsna tog plats under 2011. Jordbävningen och tsunamin i japan som orsakade att kärnkraftsverket i  Fukushima bröt samman, tioårsdagen av 9/11, Anders Behring Breiviks bomber i Oslo och massakern på Utöya. Även i det tragiska fanns hopp – som exempelvis den arabiska våren, som blev en arabisk sommar, höst och vinter. Hosni Mubarak tvingades avgå, Khadaffi fångades in och dödades, samma öde drabbade Usama bin Laden. När sedan Kim Jong Il avled konstaterade jag och sambon att det måste vara trångt i helvetet såhär i slutet på 2012, med tanke på alla som gått bort som hade en plats säkrad där.

Jag hoppas att 2012 blir ett stillsamt år. Jag behöver inga stora, världsomvälvande händelser. Istället hoppas jag att livet får fortsätta, att vi får glädjeämnen i det lilla – såsom en vacker sommar och höst, att kunna bada i en varm sjö i stugan, hitta gott om svamp. Att Pixla får en vacker, välskapt kull kattungar i februari. Att det blir bra på mitt nya jobb. Att vi får vara friska, lyckliga och hinna rå om och uppskatta varandra.

Mer än så behöver inte 2012 innebära för mig.