Hammarbyserien
Jag har läst de tre böckerna i Hammarbyserien, en deckarserie av Carin Gerhardsen som har kriminalkommissarie Conny Sjöberg i huvudrollen. De tre delarna heter Pepparkakshuset, Mamma pappa barn och Vyssan lull, och handlar samtliga om brott som drabbar den lilla människan och hur sociala relationer kan leda till brott. Jag var inte särskilt imponerad av den första delen Pepparkakshuset, men del 2 och 3 är riktigt bra. Framförallt fastnade jag för birollsinnehavaren Petra Westman, som är kollega till Sjöberg. Kanske är det naturligt att det är just den kvinnliga romanfiguren som tilltalar mig? Att serien dessutom är placerad i välkänd Stockholmsmiljö gör mig inte heller något, särskilt inte när Gerhardsen lägger ner tid på att skapa realistiska och bra miljöer.
Jag hoppas Carin Gerhardsen fortsätter utveckla sina romanfigurer och fortsätter släppa böcker i Hammarbyserien, för det är helt klart läsvärda böcker.
Arnaldur Indridason: Frostnätter
En kulen höstkväll hittas en kvinna hängande i en snara i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Det verkar inte vara något mystiskt med hennes död, men när Erlendur får ett kassettband med en inspelning av en seans kvinnan deltog i strax före sin död, känner han att han måste gräva i hennes historia och ta reda på varför hennes liv fick ett så plötsligt och tragiskt slut. Samtidigt blir han engagerad i gamla olösta mysterier med försvunna människor och får tampas med spöken från sitt eget förgångna.
I Arnaldur Indridasons sjätte bok om Erlendur Sveinsson har polisdetektiven lite att göra på Reykjaviks polisstation. När han får mer information om en kvinna som nyligen tagit livet av sig kan han inte låta bli att undersöka omständigheterna lite närmare. Samtidigt ägnar han tid åt flera gamla fall, där människor försvunnit spårlöst på Island. Och med tanke på Erlendurs egen bakgrundshistoria, är det riktigt intressant att följa honom i undersökningarna som långsamt, långsamt förs framåt.
Indridason är en av Islands mest kända författare, och han har hyllats av såväl Isländska som utländska medier. Även om de mordgåtor hans huvudperson tar sig an inte är av det allra mest komplicerade slaget, bidrar Indridasons språk och miljöbeskrivningar av det Isländska landskapet att böckerna får en särskild ton som tilltalar mig mycket. När boken dessutom har vissa paralleller med en (spoiler!) av mina gamla favoritfilmer från 90talet blir jag bara ännu mer förtjust. Frostnätter är helt klart ännu en läsvärd deckare från Arnaldur Indridasons penna.
Betyg: 
Oflyt i läsningen
För ungefär ett år sedan körde jag fast i läsandet. Jag, som alltid varit en bokmal och alltid känt mig trygg i läsandet kom ingen vart. Jag hade bra böcker på nattduksbordet, det var inte det – jag kom bara ingenstans i läsandet. Körde fast fullständigt.
Jag tog till ett beprövat knep, nämligen att läsa gamla favoritböcker som jag vet att jag gillar. Det lossnade sakta, och i somras var jag tillbaka i mitt gamla ”flow” och läste ungefär en bok i veckan. Men nu har jag fastnat igen.
Det jag har insett fungerar hyfsat bra är att byta bok. Om jag känner att det börjar gå trögt, tar jag någon annan i att-läsa-högen och ser om det går lättare att läsa en ny bok. Då kan jag gå tillbaka till den första boken senare, när den andra är utläst. Men det känns ändå inte som en helt tillfredsställande situation. Som om man tappar en bit av sig själv.
Nåja. Det är ju ingen katastrof, så det är bara att fortsätta jobba på läsandet och försöka bibehålla rutinerna. Förr eller senare lossnar det igen.
Mitt livs bokhylla
Bokhororna Johanna L och Johanna K har gjort i ordning en ”mitt livs bokhylla”, där man ska ställa i ordning fem böcker som symboliserar ens liv. Jag har inte så mycket energi för att göra i ordning en sådan fysisk bokhylla, men jag kan åtminstone lista mina fem böcker här:
1. Jostein Gaarder – Sofies Värld. Den enskilda bok som påverkat mig mest, framförallt under min ungdomstid. Har läst den massor med gånger, den är lika bra varje gång. Dessutom introducerade den mig till filosofin och funderingar om både livet, nuet och historien – vilket jag är väldigt tacksam för. .
2. Stephenie Meyer – Twilight. Nej, det är ingen chock för någon att jag fastnat för de böckerna. Det är något med stämningen, ödsligheten, den hotande faran och kärleken som griper tag i mig.
3. JK Rowling – Harry Potter-böckerna. Ännu en stor seriefavorit som jag inte kan få nog av. Harry, Ron och Hermione kanske är den perfekta karaktärstrion. Stora favoriter.
4. Douglas Adams – Liftarens guide till galaxen. Underbart galen, rolig, härlig och märklig på samma gång. Min stora resekompis och troligtvis den bok jag läst flest gånger.
5. Jean-Christophe Grangé – I djävulens spår. Egentligen vill jag inte lista boken i sig, utan snarare den upplevelse jag fick av att läsa den. Det finns många andra författare som också kvalar in här – Mons Kallentoft, Roslund&Hellström, Simon Beckett, Johan Theorin, Åsa Larsson, Mari Jungstedt mfl.
I väntan på mord
Jag älskar böcker, och jag älskar att läsa. Det tror jag inte någon tvivlar om efter mitt 30 dagars bokbloggande. Och framför allt annat, så älskar jag deckare.
Men är det något som irriterar mig när det gäller deckare så är det när författaren fått för sig att h*n ska dra ut på inledningen. Som exempelvis när man läser och läser över 100 sidor, och det fortfarande inte inträffat något mord. Visserligen får man oftast lära känna offren närmare, men för mig blir det bara så tråkigt.
Jag har läst två böcker på kort tid där författarna använt sig av det här knepet. Den första var Mari Jungstedts Den dubbla tystnaden, den andra är PD James Patienten som jag läser just nu. Och just att behöva vänta på att något ska hända får mig näst intill att lägga boken ifrån mig. Samtidigt älskar jag ju både PD James och Mari Jungstedts böcker, så det känns ju inte bra att sluta läsa heller. För jag gillar dem ju, egentligen.
Så jag får väl stå ut med att vänta lite på mina mord ibland. Även om jag muttrar lite under tiden.
30dagarsbokblogg #30: Vilken bok läser du nu?
Äntligen är den 30 punkter långa bokbloggslistan klar! Den sista frågan är mer än lovligt lätt, och svaret på den finns alltid i sidebaren här till höger. Just nu är det PD James Patienten som ligger på nattduksbordet, och den har i ärlighetens namn börjat lite tråkigt men kommer förhoppningsvis att ta sig framöver.
Det känns tveksamt att jag kommer ge mig in på en 30 dagar lång lista igen, möjligtvis en som ska besvaras en gång i veckan… för det här blev lite väl intensivt. Hursomhelst är det kul att ha gjort den – framöver får jag skaffa mig något annat att blogga om :)
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #29: Sorgligaste död
30 dagars bokblogg #29: Sorgligaste eller bästa död av en karaktär?
Har visst redan svarat på den här – sorgligaste död av karaktär är givetvis när Professor Dumbledore dör i Harry Potter and the Half Blood Prince. Aldrig har jag blivit så besviken på en författare som när jag läste de sidorna.
Bästa död av karaktär… har jag svårt att komma på. Kanske när Boromir dog i Sagan om Ringen – det kändes befogat att någon i brödraskapet skulle dö. Självklart hörde jag till dem som hurrade när Edward och Seth sliter Victoria i småbitar i Eclipse.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #28: Första favoritbok
30 dagars bokblogg dag #28: Första favoritbok eller bokserie du fastnade för?
Jag minns inte vilken som var min första favoritbok. Förmodligen var det någon saga mina föräldrar läste högt för mig. Visst älskade jag Astrid Lindgrens böcker, och jag läste mängder av Wahlströms röda böcker om hästar, prenumererade på Polluxböcker och plöjde Kittyböckerna – men min första stora kärlek var nog ändå Narnia-serien. De fantastiska böckerna om Lucy, Edmund, Peter och Susan som går in i en garderob och hamnar i landet Narnia, där de träffar på faunen Tumnus, Häxan vinter och lejonet Aslan.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
One ring to rule them all
Tv3 visar Sagan om Ringen-trilogin i helgen. Även om jag sett den ca tiotusenhundraåttitre gånger tidigare, så missar jag den helst inte när den går på tv. Jag var förhållandevis gammal när jag läste Sagan om Ringen-trilogin första gången, det var någon gång på gymnasiet som jag tog mig igenom samtliga böcker. De är ju inte, i ärlighetens namn, av det mest lättlästa slaget – men när man väl lyckas hålla isär karaktärerna och ta sig in i den är den fantastisk.
Min favoritkaraktär är Eowýn av Rohan, som får i uppdrag av sin morbror kung Théoden av Rohan att stanna kvar med Rohans folk när kungen och Rohirrim ger sig av för att slåss mot Sauron. Eowyn finner sig inte i det, utan klär ut sig till man och följer med kung Théoden, sin bror Èomer och Rohirrim ut på slagfältet. Väl där avgör hon en stor del av kriget, eftersom hon dödar Nazgûlernas ledare. Helt klart den coolaste kvinnliga karaktären i Sagan om Ringen, även om hon bara är en bikaraktär.