#9: Min tro
Jag har tänkt mycket på det här med tro. Det började redan när jag var 12-13 år, då jag funderade på vad jag egentligen trodde på. Jag valde att konfirmera mig när jag var 13, inte för att jag ville ha presenter – utan för att jag verkligen ville lära mig mer om kristendomen.
Jag gillar det kristna kärleksbudskapet… det enda som jag hänger upp mig på, är hållhakarna. För mig är det självklart – om det finns en gud, som är fullkomlig, allsmäktig och alltigenom god, så struntar hen i om jag har några andra gudar jämte hen. En sådan gud bryr sig inte om om jag har syndat, gjort fel val i livet eller svurit ofta – hen älskar mig ändå. Sen om gud är en gubbe på ett moln, en kvinna, ett djur eller bara en kraft – det spelar ingen roll för mig.
Så jag känner mig inte direkt kristen, även om delar av kristendomen tilltalar mig. Å andra sidan är jag inte hindu, muslim eller buddhist heller, även om delar av de religionerna också tilltalar mig. Därför kallar jag mig kanske inte religiös, men däremot troende. Jag känner mig närmast min gud när jag är ute i naturen, sitter på en trädstam eller stubbe i skogen – eller står på bryggan vid vattnet. Där hittar jag mitt lugn, min känsla, min tro.
Kamikazehöns!
Efter att ha suttit ensam hemma och tittat på 3 Criminal Minds-avsnitt på raken där folk mördats på det ena läskiga sättet efter det andra, är det lätt att bli lite… ja… mörkrädd. Särskilt om man har för vana att gå ut på gården ”beväpnad” med ficklampa för att valla sina hundar i mörkret framåt sådär elva-tolv på kvällen. Då är det lätt hänt att man ser spöken (läs: mördare) i varje buske. Och man har ju liksom ingen McDreamy, ellerja, Dr Reid som kan profilera mördarna och rädda livet på en. Iallafall inte när man är ensam hemma.
Så då kom jag på värsta bra idén: Attackhöns! Kamikazehöns! Om jag mutar hönsen med tillräckligt med färsk majs kanske jag kan träna dem att attackera oinbjudna gäster från luften. De får tura om att sova utomhus i träden och på staketet till hundgården, så har de bra uppsikt över huset och kan attackera vid oväntade gäster efter mörkrets inbrott. Eventuellt får jag anstränga mig lite och fila klor och näbbar på dem, samt sy särskilda vakt-dräkter i svart läder med nitar på (se bilden) för att förhöja det farliga uttrycket.
Får fundera på saken, men jag är rätt säker att jag är nåt smart på spåren här.
Försvaret köper mini-flygplan
Ja, åtminstone kan man tro det om man bara läser rubriken. DN strikes again. Frågan är, hur små kommer flygplanen vara efter att man krympt dem? Dvärg-storlek? Eller i enmetersstorlek? Kanske som ett pappersflygplan? Eller går man in för mygga-size?
Och, hur effektiva är miniflygplanen? Gör de någon skada överhuvudtaget, eller är det tänkt att de ska irritera ihjäl motståndarna?
Många frågor såhär på söndagsförmiddagen.
(ps: originalbilden finns här, artikeln här.)
Oh moleskine, my moleskine
Dagens beställning/inköp (ellerja, måndagens beställning men jag har ju inte bloggat om det så det gills inte):
- En stor linjerad Moleskine-anteckningsbok med mjuka härliga pärmar.
- En stor 12månaders svart Moleskinekalender med vertikalt ordnade veckor och adressbok. För 2011. Tyvärr med hårda pärmar, finns inte i mjuka.
Jag = världens lyckligaste pappersvarufetichist. Barasattnivet.