Jag gillar olika!
Jag gillar Sverige. Jag gillar svenskar. Och när jag skriver så, att jag gillar svenskar, så tänker jag inte bara på blåögda, blonda barn som klippt och skurna från Kalles kaviar-tuberna. Jag tänker på alla svenskar, alla som finns i vårt land idag. Helsvenskar, flyktingar, invandrare, andra generationens invandrare, svenskar som bott utomlands och återvänt. För mig är det just den mixen som gör Sverige till ett bra land, ett land värt att leva i.
Så självklart är jag aktiv motståndare till att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Och jag tycker att Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika” är briljant. För det är precis det det handlar om – jag gillar olikheterna. Mångfalden.
Därför vill jag att alla går till vallokalerna idag och röstar på något parti, vilket som helst, som inte är Sverigedemokraterna. Lägg ingen blankröst, röstskolka inte – utan visa att även Du vill ha ett Sverige där alla sorters människor, oavsett kultur och ursprung, är tillåtna och accepterade. Att vi alla gillar olika.
Comviq: vem är dum och korkad?
Comviq vill göra reklam för ett av sina mobilabonnemang, Comviq kompis. Inspirerade av flashmobs och musik väljer de att göra som Radiotjänst, som låter en kör dyka upp på oväntade platser och sjunga till utvalda personer. Bara med den lilla skillnaden att Radiotjänst tackar sina kunder – Comviq väljer att skälla ut presumtiva kunder istället.
Kören sjunger: ”Här sitter du, äter lunch i din ensamhet – men om du haft comviq kompis hade du ringt för noll kronor till någon (…) Du är dum i hela huvudet och så jävla korkad att man skäms!”
Jaså, Comviq? Ni menar att alla människor som inte ringer med er är korkade? Att människor som väljer att äta lunch ensamma är tröga och dumma? Barn- och elevombudet påpekar det olämpliga i att göra ”rolig humor” av mobbing (återigen dyker ”men vi skämtar ju bara!”-mentaliteten upp) – själv tycker jag bara det är osmakligt och ett märkligt sätt att raljera om eventuella blivande kunder. Man blir ju knappast lockad av att bli kund hos comviq, direkt.
Såvitt jag ser det, är det snarare Comviq som är ”dumma i hela huvudet och så jävla korkade att de borde skämmas”.
Tankar om Twitter
Twitter. Den älskade mikrobloggen där jag och tusentals, miljontals andra uttrycker sig själva i form av meddelanden på 140 tecken åt gången. Jag följer runt 550 personer, var och en intressanta, kloka människor som alla har olika bakgrund, yrken och åsikter. Människor som jag har fantastiska diskussioner och konversationer med om allt mellan himmel och jord. Människor jag är så otroligt glad att jag kommit i kontakt med, som har påverkat både mig, mitt liv och mina tankar och funderingar.
Men ibland blir jag lite trött. För även om 99% av alla twittrare är smarta, ödmjuka, trevliga och intressanta människor finns det också andra. Stundtals verkar det som att det enda som spelar någon roll på twitter är att man är ung, snygg, sarkastisk, spydig och ironisk. Man ska ha många followers, vara självsäker, kaxig, vara ute och festa mycket och vilja ligga runt. Helst ska man dessutom bo i en storstad, jobba med media/journalistik, ha rätt kläder och rätt musiksmak. I den här kretsen skämtas och upprörs man över personer man anser vara fula, överviktiga, ha fel åsikter eller fel kläder. Man gör narr av oliktänkande, människor som gjort andra val i livet.
Det står mig upp i halsen. Det känns så otroligt tråkigt att vissa människor använder sina femton minuter i twitterrampljuset till att se ner på andra. Själv är jag inget helgon – visst händer det att jag också raljerar och skämtar – men jag försöker tänka på vad jag skämtar om. Undvika ämnen där någon kan ta illa vid sig. Framför allt tänker jag på vad jag skriver, hur det kan te sig för en utomstående. Hur en blivande arbetsgivare eller jobbkontakt kan tolka mina tweets.
Jag vet redan vilka invändningar ni har. Det är bara att avfölja någon om man inte gillar dennes sätt att twittra. Det är vuxna människor som hänger på twitter, de får ta ansvar för sina egna budskap. Självklart har ni rätt i det, och jag avföljer också. Men jag vill ändå uttrycka mina tankar kring den lilla självutnämnda twitterelit som har formats, eftersom jag någonstans hoppas att folk ska tänka till. Inse hur deras ord kan tolkas. Det kanske är en fåfäng förhoppning, och kanske förlorar jag fler followers än jag får av den här texten.
Är så fallet, får jag helt enkelt tolka det som ett tecken på att jag kanske, någonstans, iallafall har lite rätt.
En fortsättning på detta inlägg finns här: Tankar om Twitter del 2.
P3 Christers Fördomsprofilen Musik
Jag har alltid varit hängivet Christer i P3-fan och älskat Christer Lundbergs och Morgan Larssons grymma radioprogram. Ett inslag som jag gillat lite mer än andra är deras Fördomsprofil där de genom att fråga lyssnare om ett specifikt ämne gissar sig till hur den personens liv, personlighet och karaktär ser ut. Jag har ringt in till fördomsprofilen många gånger när det handlat om musik, böcker och djur – men idag kom jag med!! Det var otroligt roligt att få massa frågor och sen höra panelens teorier om mig, och jag tänkte att jag skulle skriva ner deras profil här med mina kommentarer.
- Cecilia är 33 år, bor i en 3:a i Vasastan, Sthlm, med sambon Peter och de två barnen Lova och Lukas.
- Nja, jag är 31 år och bor i ett litet hus på landet med sambon Johan och 2 hundar, 3 katter och höns. - Ni bor väldigt fint, påkostat hemma, men det är lite litet – vill ev byta lägenhet.
- Trivs rätt bra där vi bor, försöker hålla fint men det är inte särskilt påkostat. Blandning av IKEA och ärvda möbler och lite nyköp. Huset är rätt litet, det stämmer. - Cecilia jobbar med event, gillar det här med strategi och marknadsföring.
- Njaaa… statlig myndighet. Vilket iofs kräver en del strategi och marknadsföring. - Cecilia är driven och när du bestämmer att du ska göra något så betar du av punkt för punkt på att göra-listan. Du har initiativ och kraft inom dig.
- Helt rätt! Jag i ett nötskal. - Till vardags väldigt strikt och propert, kanske någon byxdress. När det är dags för utgång och fest är det mer raffigt piffigt, du går från Cecilia till miss Cissy Monroe nästan. Alltid någon liten detalj som gör att man lägger märke till en. Gillar också Odd Molly-modet med brodyrer och sånt.
- Till vardags ganska casual, svarta byxor och nån tröja/tshirt/tunika, inga dräkter. Absolut inte raffig vid utgång, utan ganska casual-fin där med. Nån finare tunika typ. Brodyrer gillar jag. - Har experimenterat väldigt mycket med håret, ett tag var det nästan blont, sen åt det röda håret och numera mörkbrunt med fina långa lockar – men är de äkta?
- Har haft rött hår, men numera mörkbrunt. Har experimenterat en del, men mest med olika sorters page (som jag har nu) och korta frisyrer. - Tatuering på skuldran, kanske stjärntecken som blivit ful och flyta ut – en tonårssynd som du helst vill lasra bort.
- Inga tatueringar, eftersom jag har en hudsjukdom som heter vitiligo som gör att min hud är omväxlande brun och vit. Skulle jag tatuera mig kan jag tappa pigment runt tatueringen och det blir nog inte särskilt fint. - Cecilia som person: ordningssam, bestämd, väldigt bra civilkurage – ser hon nån oförrätt går hon dit och säger till. Är lite dålig lyssnare, vill hellre komma med svar istället för att bara lyssna. Det beror på hennes kreativitet och idéer.
- Stämmer. Inte jättemycket ordning, det går i perioder – men civilkurage och kreativitet finns. Kan nog vara lite dålig lyssnare ibland. - Cecilia är väldigt pratsam och vissa av hennes vänner kallar henne för kvarnen.
- Går också i perioder, i vissa sällskap kan jag vara väldigt pratsam, i andra är jag snarare tystlåten. - Stort kompisgäng, på gång att ni ska iväg och och resa i gänget, ska barnen med eller ej? Ska papporna stanna hemma? Mycket roligt med gänget, ett glas vin, planera.
- Inget stort tjejgäng, däremot umgås vi en del med grannarna härikring. Har dock många kontakter via nätet eftersom jag är en webbnörd. - I första åsyn tror man att Cecilia lever det heteronormativa livet fullt ut, men – Cecilia är något av en faghag. Hon vässar klorna inför pride, ska ha regnbågsnaglar på pridefestivalen, ser fram emot 90talstemat och kommer stå långt fram och titta på 90talsbanden, undrar om Dr Alban kommer vilket hon vill, med glimten i ögat.
- Ingen faghag whatsoever, även om jag iofs inte har något emot gay/queer-rörelsen (tvärtom). Skulle förvisso kunna tänka mig att åka på pride, men skulle snarare hänga vid Schlagerscenen istället för vid en 90talsscen. Dr Alban är jag inte så pepp på.
Betyget som fördomspanelen fick var faktiskt 5/10, eftersom jag tycker de fångat min personlighet ganska väl även om de fått en del av det runtomkring fel. Vill man, kan man lyssna på inslaget här – spola fram till 01.28.15 så hör ni klippet med mig.
En ironisk rebell utan agenda
Dagens gapskratt fick jag idag av DN, som i sin livsstilssektion hade en artikel om Hipsters. Den kvinnliga 2000-talshipstern är enligt DN ”blek och smal med långt ostajlat hår eller kort pojkfrisyr. Den manlige hipstern är lika blek och smal med färgglada tajts. Tänk ”Flashdance”, hornbågade glasögon, Lars Orup och ironiska mustascher, tänk Hitler alternativt Poirot”. Jag skrattade rätt gott åt beskrivningen, och kunde direkt komma på rätt många personer som stämmer in på ovanstående beskrivning.
Fler grymma citat:
”Karaktäristiskt för hipstern är att han inte kallar sig själv för hipster, han snarast skyggar inför termen. Förklaringen är enkel: om du erkänner att du är en hipster erkänner du att du är en del av en grupp och förlorar på så vis ditt anspråk på individualitet.”
”Många irriterar sig på hipsters, varför då?
– För att de klär sig som clowner och beter sig som idioter men förväntar sig att bli behandlade som intellektuella. Det är väldigt irriterande.”
och:
”– Alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt, säger Joe Mande.”
Just det där sista är något jag reflekterat över ganska mycket. Många så kallade ”innegäng”, allt ifrån på gymnasiet till i vuxenvärlden, har en tendens att tycka att de är så individuella trots att de klär sig och beter sig precis likadant. För att få en känsla av grupptillhörighet och sammanhang, givetvis. Inget fel i det, bara en intressant iakttagelse.
Nåja. Jag rekommenderar att du läser artikeln i DN, och vill du veta mer om hipsters rekommenderar jag bloggen Look at this fucking Hipster.
P3 visar hur verkligheten ser ut
Är det något P3 kan, så är det att göra dokumentärer. Jag har gång på gång funnit mig själv sittandes kvar i bilen, intensivt lyssnandes på radion trots att jag kommit hem för längesen. Vanligtvis är det då något dokumentärt program som fångat mig, som Verkligheten i P3 eller P3 dokumentär. Trevligt nog kan man dessutom ladda ner dessa dokumentära program som podradio, de finns både på iTunes såväl som Sveriges radios webb och i deras appar.
Några av de dokumentärer som fångat mig mest på senaste tiden är repriser av Verkligheten, ett dokumentärt program om olika delar ur just verkligheten – små som stora. Jag mådde näst intill illa av P3s Måns Mosessons skildring av de nya sexresorna till östeuropa, där han och några danskar guidas runt av en värdinna till strippklubbarna i Tjeckien. Det var så smutsigt, så solkigt och så ärligt berättat att jag inte kunde sluta lyssna.
Ikväll lyssnade jag på inslaget RIP Hallonbergare, som handlade om hur många av ungdomar födda under 70talet har gått bort innan de fyllt 30. Det är drogrelaterade dödsfall, sjukdomar och självmord som ligger bakom att en stor del av Hallonbergens ungdomsgeneration gått förlorad. Otroligt intressant att få höra de som finns kvar reflektera kring händelserna, och hur man skapat en facebookgrupp för att minnas de som inte finns kvar längre.
Om du ännu inte upptäckt P3 Dokumentär och Verkligheten, gör det nu. Du kommer inte bli besviken.
Apropå Nu ännu bättre…
Apropå det jag skrev häromdagen om förbättrade produkter:
Tv-reklamsröst: ”Tar man Eeze vid första symptom, så kan man stoppa hela migränanfallet.”
och sen:
”Prova även nya snabba EezeNeo.”
Wait a minute. Ni sa ju nyss att det räckte med att ta en vanlig Eeze, så skulle hela anfallet stoppas? Nu ska man ta en annan tablett istället, så det stoppas ännu fortare? Varför inte göra vanliga Eeze snabbare istället?
Bara undrar.