30dagarsbokblogg #30: Vilken bok läser du nu?
Äntligen är den 30 punkter långa bokbloggslistan klar! Den sista frågan är mer än lovligt lätt, och svaret på den finns alltid i sidebaren här till höger. Just nu är det PD James Patienten som ligger på nattduksbordet, och den har i ärlighetens namn börjat lite tråkigt men kommer förhoppningsvis att ta sig framöver.
Det känns tveksamt att jag kommer ge mig in på en 30 dagar lång lista igen, möjligtvis en som ska besvaras en gång i veckan… för det här blev lite väl intensivt. Hursomhelst är det kul att ha gjort den – framöver får jag skaffa mig något annat att blogga om :)
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #29: Sorgligaste död
30 dagars bokblogg #29: Sorgligaste eller bästa död av en karaktär?
Har visst redan svarat på den här – sorgligaste död av karaktär är givetvis när Professor Dumbledore dör i Harry Potter and the Half Blood Prince. Aldrig har jag blivit så besviken på en författare som när jag läste de sidorna.
Bästa död av karaktär… har jag svårt att komma på. Kanske när Boromir dog i Sagan om Ringen – det kändes befogat att någon i brödraskapet skulle dö. Självklart hörde jag till dem som hurrade när Edward och Seth sliter Victoria i småbitar i Eclipse.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #28: Första favoritbok
30 dagars bokblogg dag #28: Första favoritbok eller bokserie du fastnade för?
Jag minns inte vilken som var min första favoritbok. Förmodligen var det någon saga mina föräldrar läste högt för mig. Visst älskade jag Astrid Lindgrens böcker, och jag läste mängder av Wahlströms röda böcker om hästar, prenumererade på Polluxböcker och plöjde Kittyböckerna – men min första stora kärlek var nog ändå Narnia-serien. De fantastiska böckerna om Lucy, Edmund, Peter och Susan som går in i en garderob och hamnar i landet Narnia, där de träffar på faunen Tumnus, Häxan vinter och lejonet Aslan.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #27: If a book contains ___, you will always read it
30 dagars bokblogg dag #27: If a book contains ______, you will always read it.
Hm. Svårt. Jag kan ju inte påstå att jag läser alla böcker som innehåller mord, för det stämmer inte. Jag är lite mer kräsen än så. Förvisso älskar jag deckare som är CSI-inspirerade med mycket detaljer á la Simon Beckett, men jag kan inte påstå att jag läst alla. Jag har förvisso läst Harry Potter-serien, men inte allt som släppts av JK Rowling. Samma med Stephenie Meyer, även om jag läst samtliga böcker i just twilighserien.
Nej, det finns nog inget som automatiskt får mig att läsa en bok. Det finns en mängd ingredienser som jag tilltalas av, men det finns ingen enstaka ingrediens som får mig att sträcka mig efter läsglasögonen och plånboken direkt.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #26: OMG? WTF?!
30 dagars bokblogg dag #26: OMG? WTF?! Eller mest irriterande slut?
En märklig fråga, men jag förstår lite vad man menar. Och den första bok jag tänker på, är JK Rowlings Harry Potter och Halvblodsprinsen, efter som den person som bara inte får dö dör på slutet – Professor Dumbledore. Det var verkligen ett ”vad i helvete?!”-moment för mig.
Förutom det, så kändes det rätt magstarkt när det visade sig att Bellas bästa vän Jacob var en varulv i Twilight: New Moon. Fast det kom man över rätt snabbt. Självklart finns det också en hel drös ”Oj, jäklar!”-slut i nästintill alla deckare man läser, men det hör ju liksom till.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #25: 5 böcker att läsa
30 dagars bokblogg dag #25: Fem böcker från din ”att läsa”-hög?
Enkelt. Dessa:
…fast den sista, PD James Patienten, var faktiskt lite utav ett fusk eftersom jag redan börjat läsa den. Men jag har bara kommit ett kapitel, så jag tyckte den räknades ändå.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #24: Bästa citat?
30 dagars bokblogg, dag 24: Bästa citat från en bok?
Jag skulle kunna, ärligt talat, översvämma er med citat. Jag älskar citat, ur filmer, ur böcker eller bara ur livet. Det finns ju så galet många! Ett citat, som borde vara självskrivet, är ett jag redan nämnt – nämligen inledningen till ”Liftarens guide till galaxen” som jag bloggade om häromdagen.
När det gäller alla deckare jag plöjer, så innehåller de sällan de där klockrena citaten. Och de som har bra citat, är ofta av det blodiga slaget – som Simon Becketts Dödens viskningar:
”Huden. Det största mänskliga organet, men också det mest förbisedda. Huden utgör en åttondel av vår kroppsvolym och täcker hos en genomsnittlig vuxen en yta på ungefär två kvadratmeter. Strukturellt är den rena konstverket med sina kapillärer, körtlar och nerver som både reglerar och skyddar. Den är vår sensoriska kontaktyta med omvärlden, den barriär som bestämmer gränsen där vår indivdualitet – vårt jag – slutar. Och till och med i döden finns det kvar lite av den individualiteten.
När kroppen dör löper enzymerna amok eftersom livet inte längre håller dem i schack. De slukar cellväggarna så att det flytande innehållet läcker ut. Vätskan stiger till ytan, samlas mellan hudlagren och får dem att lossna. Huden och kroppen, som fram till dess varit två integrerade delar av helheten, börjar separera. Det bildas blåsor. Hela skikt börjar släppa och glider av från kroppen som en oönskad kappa en varm sommardag. Men trots att huden dött och lämnats åt sidan behåller den fortfarande spår av sitt forna jag. Till och med nu kan den ha en historia att berätta och hemligheter att bevara. Om man bara vet vad man ska leta efter.”
…i blodigaste laget, jag vet – men det är det jag älskar hos Simon Beckett. Han beskriver de mest äckliga kroppsliga detaljerna nästan som poesi.
Å andra sidan gillar jag andra citat också, som den fantastiska komikern och samhällskritikern Claes Eriksson i sin bok Alster har en liten monolog om – ekonomer:
”Vad har vi för glädje av ekonomer? (…) Glädje av ekonomer har vi, skulle jag vilja påstå, allihopa hela tiden. Väldigt stor glädje har vi allt av oss ekonomer tycker jag nog. Vi ekonomer vet ju exempel i förväg hur det kommer att gå med ekonomin. (…) Emellertid har ju kritik framförts och det kanske är orsaken till att frågan allt som oftast ställts, den kritiserar ju oss för att vi, trots att vi i förväg vet hur det kommer att gå med ekonomin, så är det först efteråt som vi berättar det. Och detta påstående kan äga sin riktighet, men har också en mycket relevant förklaring i det faktum att om vi skulle berätta i förväg hur ekonomin ska bli, så skulle ju folk kunna utnyttja denna information och planera sin ekonomi på ett annat sätt än vad som nu är fallet, ja rent av få det bättre, kort sagt. Och då skulle ju ekonomin inte bli sådan, som vi ekonomer sagt att den skulle bli, eller hur..?”
Men kanske är det de enkla, banala texterna man fastnar mest för. De som handlar om livet och kärleken och hur man förhåller sig till dem. Som, de böcker jag nog nämnt mest av allt i den här bloggserien – Twilightböckerna. Ni ska få två, nej tre – på engelska. Samtliga av karaktären Bella.
”I’d never given much thought to how I would die – though I’d had reason enough in the last few months – but even if I had, I would not have imagined it like this. (…)
Surely it was a good way to die, in the place of someone else, someone I loved. Noble, even. That ought to count for something.”
Och:
”About three things I was absolutely positive. First, Edward was a vampire. Second, there was part of him – and I didn’t know how potent that part might be – that thirsted for my blood. And third, I was unconditionally and irrevocably in love with him.”
Och ett tredje kort citat – faktiskt snarare från filmen, vet inte om det finns med i böckerna:
”Death is peaceful. Easy.
Life is harder.”
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #23: Mest irriterande karaktären?
Dag 23: Mest irriterande karaktären någonsin?
Irriterande karaktärer? Irriterande? Svårt ju. I de flesta böcker jag läser så gillar jag ju huvudpersonen och karaktärerna runt omkring – gillar jag inte karaktärerna lägger jag oftast ifrån mig boken. Men en karaktär jag stör mig på ibland är den klassiske
deckarhjälten – en äldre, alkoholiserad, ensamstående man som ändå är en genial polis och lyckas lösa de mest invecklade brott trots att han knappt klarar att hålla sig nykter. Exempel? Connellys Harry Bosch, Nesbös Harry Hole, Mankells Wallander – listan kan fortsätta ett tag till. Visst är det trevligt när en hjälte har fel och brister, men måste alla manliga deckarhjältar vara alkoholiserade ensamstående äldre män?! Mons Kallentoft har förvisso gjort sin hjälte till en kvinna, men med samma attribut som de manliga motsvarigheterna.
När får vi se en kriminalkommissarie med psykiska problem som inte bottnar i sprit? Eller en ledande polis som lever i ett öppet homosexuellt förhållande? En kommissarie som är transperson, sitter i rullstol, är blind på ena ögat eller engagerad småbarnsförälder? Eller bara vara en helt vanlig människa utan några stora problem överhuvudtaget? Det ser jag fram emot.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30dagarsbokblogg #22: Bästa icke-sexuella relation
Dag 22 – Favorite non-sexual relationship (including asexual romantic relationships)
Jag tolkar det här som att man kan nämna även vänskapsrelationer eller relationer kollegor emellan, vilket gör det hela ganska lätt. Jag tycker nämligen väldigt mycket om hur Jan Arnald, eller Arne Dahl, har satt samman sin ”A-gruppen”, eller ”rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art” som de egentligen heter.
Gruppen är sammansatt av:
Jan-Olov Hultin – grundare och chef över Agruppen i fem böcker, därefter pensionerad polis.
Kerstin Holm – körsjungande ensamstående mamma med huvudet på skaft.
Gunnar Nyberg – sveriges störste polis,
Arto Söderstedt – fritänkande finlandssvensk fembarnsfar med Europa Blues i blodet.
Viggo Norlander – obotlig singel och fd bodybuilder som hittar kärleken på ålderns höst.
Jorge Chavez – Energiknippet som ägnar föräldraledigheten åt att lira bas i en amatörrockgrupp.
Sara Svenhagen – Formidabel polis. Har en bakgrund inom fruktansvärt tärande barnpornografiutredningar.
Lena Lindberg – Ungt nytillskott, en speciell kvinna som är starkare och självständigare än någon annan, och med en mycket tuffare bakgrund än det verkar.
Jon Anderson – Stor intelligens som hindras av att han hela tiden måste kämpa med sig själv och förneka sig själv.
Ja, det är nio hela karaktärer (tio om man dessutom räknar in Paul Hjelm), men var och en är så viktig för gruppen att man inte kan utelämna någon. Mina favoriter är Kerstin Holm, Sara Svenhagen och Jorge Chavez, men allihop är fantstiska karaktärer som gör sitt till böckernas dynamik och handling. Helt klart min favorit bland kollegor i deckare.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.
30 dagars bokblogg #21: Bästa romantiska relation
Dag #21 – Favorite romantic/sexual relationship (including asexual romantic relationships)
Jag ska inte lista den bästa skildring av en romantisk/sexuell relation jag läst, utan istället nämna en av de första böcker jag läste som innehöll en vuxen, sexuell relation. Och jag antar att jag har samma första-bok när det gäller sånt som många andra – nämligen Jean M Auels Grottbjörnens folk.
Visserligen är de sexuella beskrivningarna i Grottbjörnens folk rätt fåniga stundtals – jag menar – att oralsex skulle ha uppfunnits i en grotta på stenåldern av en dittills sexuellt oerfaren & ensamlevande kvinna känns… sådär realistiskt. Men det var nog, såvitt jag minns, den första gången jag läste sexuella beskrivningar överhuvudtaget, och därför gjorde de visst intryck. Inte för att jag påverkades särdeles mycket av dem, men för att det var något helt nytt i litteraturen.
Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.


