30 dagars bokblogg, dag 24: Bästa citat från en bok?

Jag skulle kunna, ärligt talat, översvämma er med citat. Jag älskar citat, ur filmer, ur böcker eller bara ur livet. Det finns ju så galet många! Ett citat, som borde vara självskrivet, är ett jag redan nämnt – nämligen inledningen till ”Liftarens guide till galaxen” som jag bloggade om häromdagen.

När det gäller alla deckare jag plöjer, så innehåller de sällan de där klockrena citaten. Och de som har bra citat, är ofta av det blodiga slaget – som Simon Becketts Dödens viskningar:

”Huden. Det största mänskliga organet, men också det mest förbisedda. Huden utgör en åttondel av vår kroppsvolym och täcker hos en genomsnittlig vuxen en yta på ungefär två kvadratmeter. Strukturellt är den rena konstverket med sina kapillärer, körtlar och nerver som både reglerar och skyddar. Den är vår sensoriska kontaktyta med omvärlden, den barriär som bestämmer gränsen där vår indivdualitet – vårt jag – slutar. Och till och med i döden finns det kvar lite av den individualiteten.
När kroppen dör löper enzymerna amok eftersom livet inte längre håller dem i schack. De slukar cellväggarna så att det flytande innehållet läcker ut. Vätskan stiger till ytan, samlas mellan hudlagren och får dem att lossna. Huden och kroppen, som fram till dess varit två integrerade delar av helheten, börjar separera. Det bildas blåsor. Hela skikt börjar släppa och glider av från kroppen som en oönskad kappa en varm sommardag. Men trots att huden dött och lämnats åt sidan behåller den fortfarande spår av sitt forna jag. Till och med nu kan den ha en historia att berätta och hemligheter att bevara. Om man bara vet vad man ska leta efter.”

…i blodigaste laget, jag vet – men det är det jag älskar hos Simon Beckett. Han beskriver de mest äckliga kroppsliga detaljerna nästan som poesi.

Å andra sidan gillar jag andra citat också, som den fantastiska komikern och samhällskritikern Claes Eriksson i sin bok Alster har en liten monolog om – ekonomer:

”Vad har vi för glädje av ekonomer? (…) Glädje av ekonomer har vi, skulle jag vilja påstå, allihopa hela tiden. Väldigt stor glädje har vi allt av oss ekonomer tycker jag nog. Vi ekonomer vet ju exempel i förväg hur det kommer att gå med ekonomin. (…) Emellertid har ju kritik framförts och det kanske är orsaken till att frågan allt som oftast ställts, den kritiserar ju oss för att vi, trots att vi i förväg vet hur det kommer att gå med ekonomin, så är det först efteråt som vi berättar det. Och detta påstående kan äga sin riktighet, men har också en mycket relevant förklaring i det faktum att om vi skulle berätta i förväg hur ekonomin ska bli, så skulle ju folk kunna utnyttja denna information och planera sin ekonomi på ett annat sätt än vad som nu är fallet, ja rent av få det bättre, kort sagt. Och då skulle ju ekonomin inte bli sådan, som vi ekonomer sagt att den skulle bli, eller hur..?”

Men kanske är det de enkla, banala texterna man fastnar mest för. De som handlar om livet och kärleken och hur man förhåller sig till dem. Som, de böcker jag nog nämnt mest av allt i den här bloggserien – Twilightböckerna. Ni ska få två, nej tre – på engelska. Samtliga av karaktären Bella.

”I’d never given much thought to how I would die – though I’d had reason enough in the last few months – but even if I had, I would not have imagined it like this. (…)
Surely it was a good way to die, in the place of someone else, someone I loved. Noble, even. That ought to count for something.”

Och:

”About three things I was absolutely positive. First, Edward was a vampire. Second, there was part of him – and I didn’t know how potent that part might be – that thirsted for my blood. And third, I was unconditionally and irrevocably in love with him.”

Och ett tredje kort citat – faktiskt snarare från filmen, vet inte om det finns med i böckerna:

”Death is peaceful. Easy.
Life is harder.”

Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.