Semester & jobb
Man vänjer sig väldigt fort vid att ha semester. Att sova hur länge man vill på morgnarna (dvs till 09.00 sådär), slappa på morgnarna, äta frukost i min egen takt, göra vad jag vill. Pyssla i trädgården, måla om en möbel, åka till stugan, läsa en bok i hammocken, gå på stan.
Samtidigt är jag mycket medveten om att det bara är en vecka kvar tills man ska tillbaka till jobbet igen. Ett jobb jag älskar, missförstå mig rätt – men jag älskar ledighet också. Särskilt trädgårdspåtandet, läsandet och pysslandet.
Nåväl, en tröst är väl att man kommer in i rutinerna rätt snabbt igen. Och sen är det ju bara sisådär 48 veckor kvar till nästa semester…
En dag på jobbet
Man tar en kopp kaffe för att bli pigg.
Koffeinet ger huvudvärk, så man tar en huvudvärkstablett.
Stress.
Stressen och huvudvärken gör att magen kommer i olag, så man tar en omeoprazol eller losec.
Stressen orsakar mer huvudvärk. En till tablett.
…och sen undrar man varför man inte mår så bra. Ja, just det.
Flyttfågel
Jag har inte bott här i lägenheten i mer än 1,5 månad, men jag börjar redan bli rastlös. Kanske är det kylan, vintern och mörkret som gör att det kliar i mig, kanske är det tystnaden och stillheten… men jag märker att jag längtar efter något annat. Något mer. Mer liv, mer rörelse, mer människor.
Så jag funderar redan på om jag ska bege mig iväg. Om det är dags att lämna det sköna landskapet med de blå bergen och bege mig söderut igen. Till det som är mina egentliga hemmatrakter. Det innebär förvisso att jag lämnar ett arbete jag älskar och arbetskompisar som jag verkligen trivs med, att jag lämnar det som är tryggt och säkert för att bege mig till ett nytt sammanhang. Samtidigt har jag inget annat än just mitt jobb som håller mig kvar här uppe – och så mycket gillar jag inte den här småstaden. Visst, den här staden är trevlig, men… den är inte min.
Jag har inte bestämt mig än, men det känns som att jag kommer kontakta chefen på företaget i den betydligt större staden sisådär 10-15 mil bort och kolla upp möjligheterna för jobb där. Inte nu, men nån gång efter jul eller så. Så flyttfågeln kan flyga vidare.
Bedrövlig tisdag
Den här tisdagen är verkligen en riktigt bra dag. Eller inte.
Jag åkte iväg på konferens ett par mil bort med jobbet. Vi hade en jättetrevlig dag, ända fram till att jag stod på mitt rum och skulle packa upp min väska. Jag hade nämligen med mig 2 burkar cider, som jag noggrant hade packat in i två plastpåsar som knutits omsorgsfullt eftersom jag inte ville att de skulle läcka utifall något skulle hända. Faktum är att jag valde cider på burk eftersom jag tänkte att glasflaskor kunde gå sönder.
Men givetvis hade det hänt ändå. Trots att jag var så försiktig med väskan, så hjälpte det inte när busschauffören inte var försiktig. Så när jag öppnade min väska visade det sig att en av burkarna hade gått sönder, och att de där plastpåsarna inte hjälpte det minsta. Alla mina kläder – de jag skulle ha på kvällens middag, de jag skulle ha dagen efter – var dyngsura. Och luktade gammal (!) alkohol. Så det var bara att lifta med en kollega hem, och ägna sig åt att tvätta istället för att sitta med kollegorna och äta god mat och dricka ett glas cider och kanske nåt glas vin.
Sen när jag kom hem fick jag dessutom veta att min kära hund har lyckats med konststycket att sätta i sig en hel chokladkaka med 70%:ig mörk choklad hos mina föräldrar. Hon har därför tillbringat dagen hos veterinären och fått kräkmedel. Allt gick bra, men det känns ändå trist att min allrakäraste fina hund mått dåligt, även om det var hennes eget fel.
Så vad säger ni, ska vi strunta i den här tisdagen nu? Kan vi bara gå vidare, och köra onsdag istället?
Jobbmysteriet
Dagens jobbmysterie: jag satt i ett besöksrum och jobbade idag. På väg ut inser jag att det är vatten på insidan av tröskeln. Tänker att det måste ha regnat ute.
Inser att det är vatten på andra sidan av tröskeln också.
Inser att det inte har regnat alls idag.
Tittar upp i taket – inget. Torrt som bara den.
…hm.
Det visade sig att det inte hade regnat ute, utan det var en vattenläcka. Som kom från golvet. Från tröskeln och väggen, för att vara exakt. Vilket känns lite märkligt, vatten borde ju inte komma underifrån. Det blev bara mer och mer dessutom, snart kom det vatten från väggen i rummet intill och i korridoren utanför.
Det visade sig att det var ett element i en lägenhet ovanför som läckte. Ingen pensionär som gått och dött i sin ensamhet och låg och läckte, som jag och kollegan fick för oss en kort sekund. De kunde stänga läckan igår eftermiddag, förhoppningsvis är allt återställt imorgon. Annars kan det bli tal om att riva väggar för att få det torrt, och det skulle ju om inte annat göra livet på jobbet en smula mer omväxlande. Ellernåt.
På repeat: Boomtown rats
Även om jag älskar mitt jobb, så måste det här vara dagens låt som spelas på repeat. Boomtown rats gamla hit ”I don’t like mondays” som skrevs efter att världens första skolskjutning ägt rum på Cleveland Elementary School. Grym låt.
Skolsakseufori
Det absolut bästa med att gå tillbaka från jobbet efter semestern är att det är som att börja skolan igen efter ett sommarlov: man får köpa nya skol-, förlåt, jobbsaker. En alldeles ny, tom kalender, man köper på sig nya fina gelbläckspennor, förvisso behöver man inget bänkpapper längre men man kan inte låta bli och köper ett ändå som man kan använda till att… slå in ett kollegieblock med? Och sudd! Stiftpennor! Pennfodral! Fina gem!
Man blir lite lätt euforisk, och får dessutom lust att köpa en ny ”skolväska”. Eller så vill man bara vara 10 år igen. Det kan vara något sånt också.
Tar dygnet tillbaka
Är mer eller mindre dödstrött idag, eftersom jag vaknade vid ungefär den tid jag ska vara på jobbet på måndag. Pinsamt att man ska vara trött på grund av något sånt. Har alltså mer eller mindre lyckats vända på dygnet, eller åtminstone förskjuta det några timmar. Eftersom jag är inne på sista semesterveckan är det bara att bita i det sura äpplet och börja vrida tillbaka dygnet, så jag inte kommer tillbaka till jobbet som en zombie på måndag.
Synd bara att det ska vara så jädrans svårt att hålla sig vaken bara…