Semester & jobb
Man vänjer sig väldigt fort vid att ha semester. Att sova hur länge man vill på morgnarna (dvs till 09.00 sådär), slappa på morgnarna, äta frukost i min egen takt, göra vad jag vill. Pyssla i trädgården, måla om en möbel, åka till stugan, läsa en bok i hammocken, gå på stan.
Samtidigt är jag mycket medveten om att det bara är en vecka kvar tills man ska tillbaka till jobbet igen. Ett jobb jag älskar, missförstå mig rätt – men jag älskar ledighet också. Särskilt trädgårdspåtandet, läsandet och pysslandet.
Nåväl, en tröst är väl att man kommer in i rutinerna rätt snabbt igen. Och sen är det ju bara sisådär 48 veckor kvar till nästa semester…
One step in, one step out
”One leg in one leg out
What do you get with a half a heart?
Part brave soul – the rest is not
What do you get with a half a heart?
A half a mind, a half a spine
A half a glass, a half alive
One step in, one step out
What do you get with a half a heart?
Jill Sobules ”Half a heart” spelades flitigt hemma hos mig när jag var sisådär 18-19 år. Men det kanske är nu, när jag är 30+, som jag börjar förstå innebörden. För jag befinner mig i någon sorts mellanland. Jag är mitt emellan, har gått från ett liv och är på väg mot ett nytt. Enda kruxet är, att jag inte vet vart jag är på väg.
Jodå, delvis vet jag. Jag kommer troligtvis inte stanna här, eftersom det inte finns något annat än ett jobb (förvisso ett väldigt roligt jobb som jag älskar) som håller mig kvar här. Men det jobbet kan jag utöva på andra platser i Sverige. Kvar är då frågan var jag vill ta vägen. Och det är där jag blir halvhjärtad och osäker.
Visst finns det städer som känns mer troliga än andra. Samtidigt vill jag inte inse om några år att jag flyttade dit bara för att det var enklast. Jag vill inte ta den lätta vägen, jag vill ta den väg som är rätt. För mig. Och det innebär en del rannsakande, tvivlande, tänkande och funderande. Som om jag inte tänkte mycket redan innan…
Så om det är tyst från mitt håll, vet ni att jag funderar. Försöker komma fram till vilken sorts liv jag vill leva och vart jag vill leva det. Förr eller senare kommer jag nog på svaret. Det ska bli spännande att se vart det tar mig.
#19: Det jag ångrar
Jag ångrar ytterst få saker. De allra flesta av mina beslut tas baserat på en kombination av argumenterande och magkänsla, och jag ångrar dem inte. Åtminstone ytterst sällan.
Men det jag ångrar är att jag inte var mer rädd om mig själv under några år på 2000-talet. Att jag inte hade mer integritet, inte mer självrespekt, och att jag lät några av mina beslut gå ut över människor jag älskade. Det ångrar jag, även om jag hoppas kunna gottgöra dem tusen gånger om.
#15: Drömmar
Drömmar. Har jag några? Jag vet inte längre. Mitt liv var så otroligt annorlunda för bara tre månader sedan. Då trodde jag att jag levde min dröm; sambo sen flera år tillbaka, ett hus på landet, ett roligt jobb i stan några mil bort, ett liv med husdjur & höns.
Sen hände massa saker och mitt liv ser helt annorlunda ut. Jag bor numera i en lägenhet i stan, har ingen sambo men däremot en katt. Jobbet är förvisso detsamma som då, men det är ungefär allt. Och det fascinerande är att det gör mig inget. Jag får inte panik av att inte veta vad jag vill, istället vilar jag i någon form av trygg känsla av att jag en dag kommer veta igen vad jag drömmer om. Jag kommer komma fram till var jag vill bo, vad jag vill jobba med, hur mitt liv ska se ut… men det är bara inte dags för det riktigt än.
Drömmarna kommer. Just nu njuter jag bara av allt det nya och ovana.
#8: Ett ögonblick
Jag har hunnit bli 31 år, och har därmed åtminstone ett och annat ögonblick som jag kan minnas tillbaka till. Samtidigt ska gudarna veta att jag har väldigt dåligt minne, vilket gör att jag helt enkelt inte minns mycket av min uppväxt. Många stunder har helt enkelt försvunnit, om inte helt så åtminstone så pass att jag inte minns dem omedelbart.
Men några ögonblick – eller händelser, platser, stunder – finns i mitt hjärta:
- Sommarkvällarna när man sitter nere vid sjön i stugan med ett glas vin, köttet ligger på grillen medan solen går ner bakom skogen på andra sidan sjön.
- Alla de skogspromenader jag tagit med hundarna och en svampkorg, och kommit hem med flera kilo svamp.
- Tisdagseftermiddagarna under gymnasiet, då jag gick hem till min mormor och åt middag med henne. En underbar tradition som gjorde att jag och min mormor kom att stå varandra väldigt nära.
- Timmarna då jag suttit uppkrupen i min favoritfåtölj med en bra bok, lyssnandes på musik.
- Resan till Rhodos med min familj i somras, när vi låg i skuggan under parasollen på stranden eller snorklade i havet.
- Att gå ner till bryggan i stugan vid midnatt, och ta ett dopp när sjön är alldeles spegelblank och varm.
Det får nog räcka så… de här sex stunderna, ögonblicken, är en stor del av det som verkligen gör livet värt att leva för mig.
#6: Min dag
Bestämde mig för att lägga upp min dag i bilder. Here we go:
1: Min sömngraf för natten. Tydligen sov jag som en stock vid 04.00, och vaknade nästan runt 05.00, för att sen sova djupare igen. Trött var jag imorse iallafall… och tog en timmes extra sovmorgon. Det behövdes.
Jag hittar små röda hjärtan lite överallt i lägenheten nuförtiden… imorse hittade jag ett på insidan av locket till mitt hårvax.
Promenad till jobbet.
Hej jobbet!
Lunch. Dagen till ära: Kyckling med soltorkade tomater och paprika med pasta. Mums!
Slutat jobba. Det jag egentligen fotar på den här bilden är julstjärnorna som de satt upp på lyktstolparna i stan. Julskyltningen är redan på gång.
Handla. Idag blev det clementiner, bröd, hårdbröd och bananer.
Passerar över en yta som en gång var ett torg med en pub, som sen blev en grusgropsöken, sen en byggarbetsplats som kom av sig, därefter en grusgrop igen och nu är det ett mest stort ingenting där. Torgsåpan tar aldrig slut.
Tog bussen hem, och smygfotade några medpassagerare.
Hemma. Kollar in nyheterna på DN.se och diverse andra livsviktiga webbsajter.
Går ner i tvättstugan och slänger in ett par maskiner.
Tittar på det senaste Greys Anatomy-programmet på Megavideo.
…och sen är det väl det här som gäller, antar jag. Hur var din dag?
Förändring och val
Har man gått igenom en stor förändring är det nog inte särskilt konstigt att man börja fundera över sitt liv. Där är jag nu. Uppbrottet är över, flytten avklarad sedan 1,5 månad sen, och jag har landat i mitt nya liv. Och börjar därmed fundera och ifrågasätta.
Hur vill jag leva mitt liv? Vill jag bo kvar här uppe, eller vill jag bo någon annan stans? Vill jag fortsätta jobba med det jag gör idag? Vilka människor vill jag omge mig med? Hur vill jag att mina rutiner ska se ut? Vanor? Boende?
Kan inte påstå att jag har kommit fram till särskilt mycket, men det är sådant som jag funderar mycket numera. Det känns som att jag har alla möjligheter just nu att förändra mitt liv till något som Jag vill, som Jag valt.
Frågan är… vad vill jag?