Garderobsnytt
Dagens modebloggerska-moment: jag har köpt en ny tröja. En ytterst enkel sak som fick mig att vagt påminnas om de där gråmelerade farfarströjorna som varje moderiktig nonchalant tonåring sportade på det glada 90talet. Den här är dock svart (finns i lila och grått också) och har knytning, lite trekvartsiga ärmar och är lite sådär assymetrisk nedtill. Skön och enkel, är mitt omdöme. Klart värd sina 199 riksdaler. Finns på Kappahl.
På allmän begäran: modeblogg
Ja, det var några på twitter som var intresserade av att se den otroligt toksnygga svarta tunika/klänning jag fick av mina föräldrar häromdagen. Ni ser den här till höger, ni kan även se den här (inte jag på bilden).
Tunikaklänningen ifråga är inköpt på Stor&Fin, som är en fantastisk klädaffär här uppe som även har en webbshop. Deras slogan är ”kläder för många”, och säljer kläder i strl 42-56/60. De har otroligt mycket snygga tunikor, klänningar, toppar och byxor, och jag handlar där väldigt gärna eftersom deras kläder dessutom är av bra kvalitet och har överkomliga priser. Trevligt med en sån affär i närheten!
Bäst idag: Fat Rant
Så. Sjukt. Jävla. Bra. Bara för att man är överviktig ska vi inte acceptera att andra människor kommenterar, förolämpar och ser ner på oss. Vi är precis lika mycket värda som alla andra, vi är fantastiska, snygga, åtråvärda och underbara.
Kolla in Joy Nash’s fantastiska blogg på FatRant.com.
Dagens Lantismodeblogg
Ja, vad fan. Även en lantis kan behöva flasha sina nyinköpta kläder ibland. Here we go:
På bilderna ser ni:
- En st svart lång tshirt med grått tryck med rosor, döskallar, fjädrar, en häst, fjärilar och annat käckt.
- Ett par mörka strechjeans som är mycket mörkare än vad det ser ut som på bilden.
- En st asymmetrisk grågrön tunika med ett… visp-mönster på, lite diskreta nitar och lite knorvliga ärmar.
Samtliga plagg inköpta på KappAhls eminenta XLNT-avdelning.
Och om ni undrade – jajjemän, jag är otroligt hipp. Kan alla modeuttryck och sånt.
…eller kanske inte.
Fashion
Jag har aldrig varit särskilt modeintresserad. Jag klär mig i det jag känner mig bekväm i, vilket oftast handlar om svarta byxor, jeans och någon topp. Tröjorna varierar från tunikor till finare tshirts (och vanliga slappa tshirts) och skjortor eller blusar. Jag älskar koftor men avskyr kavajer. Jag äger inga dräkter, inga slimmade jeans.
Men samtidigt fascineras jag av mode. Av hur viktigt det kan vara, hur det driver en hel industri framåt med designers, modevisningar, modeller, tidningar, klädtillverkare, råvarutillverkare och butiker. Jag brukar därför titta på svt2-programmet Fashion som leds av Karin Winther, och det är som att se in i en annan värld. Modevisningar från Paris med kläder som verkar vara helt omöjliga att ha på sig, intervjuer med modepersonligheter som gör sitt bästa för att bräcka varandra med sina udda stilar. För mig är mode en konstform, som förvisso influerar det vi ”vanliga dödliga” köper på H&M – men likväl en konstform, som lika gärna skulle kunna visas upp på ett konstgalleri som på en catwalk. Det är en intressant, främmande värld för mig, och jag hade ärligt talat knappt reagerat om jag insett att jag tittat på programmet genom en garderobsdörr i trä och skymtat en lyktstolpe och en faun bakom runwayen.
Chloé Shutergate
Hela bloggvärlden pratar om Natalie Schuterman och hennes dotter Chloé. Människor upprörs över 11åriga Chloé och hennes stora modeintresse, och det faktum att hon fått en designerväska för femsiffriga belopp av sin mamma i födelsedagspresent. I Tv4′s förkväll berättade Chloé vilken klänning som är hennes ”saver” när hon inte vet vad hon ska ha på sig, och att hon inte tänker öppna sin Christian Loubotin-barbie eftersom den är för fin för att leka med.
Självklart ska barn få vara barn – få leka, bli smutsiga, ha sönder sina kläder och klättra i träd. Men i mina ögon finns det ingen motsättning i att en elvaåring har ett modeintresse och ibland klär sig i designerkläder, så länge hon också har möjligheten att vara som vilken annan unge som helst. Man måste också komma ihåg att alla barn tar intryck av sina föräldrar, vad än föräldrarna jobbar med eller har för intressen. Vem har inte provat sin mammas kläder och högklackade skor som liten? Vem har inte varit med pappa i trädgården eller spikat ihop en fågelholk med hans verktyg?
När barn fostras till klassiska musiker, till små genier, fotbollsspelare eller hockeyspelare av sina föräldrar pratar vi om ”underbarn”. Men när det gäller en utpräglat kvinnlig konstform – mode – anses det vara fult. Visst är det galet att ge sin dotter designerkläder och väskor för tiotusentals kronor som hon växer ur inom ett år (jag tycker iofs att det alltid är galet att köpa kläder för tiotusentals kronor…), men när jag såg tv4′s förkväll såg åtminstone jag en liten tjej med ett genuint modeintresse. Inte ett barn som tvingats på sin mammas intresse.
Därmed inte sagt att jag tycker det är bra att Chloé Schuterman utnämns till Sveriges nästa fashionista – det är att ge henne en titel hon själv inte bett om, och som hon ännu inte är vuxen. Hennes mamma borde dessutom fundera både ett och två varv över sin människosyn, om det som står på Nyheter24 stämmer. Men får hennes dotter bara lära sig att designkläder inte är gratis, och att det är hårt arbete och ödmjukhet som gäller för att lyckas ser jag inga problem med att hon får utöva sitt intresse. Det får ju alla andra barn göra.