Hejdå, Mona
Jaha. Mona Sahlin avgår. Det var ju inte särskilt oväntat alls, inte efter den senaste tidens skriverier. Nu tillhör ju jag en av den promille av befolkningen som faktiskt gillade Mona Sahlin, tobleroneaffärer eller ej. Hon är definitivt en tuff kvinna, som inte låter varesig tobleroneaffärer eller tjuriga sossestofiler som inte gillar kvinnligt ledarskap. Så personligen tycker jag det är lite tråkigt att hon väljer att stiga åt sidan, även om jag har full förståelse för att det är svårt att sitta kvar som debatten är nu.
Förresten – är det bara jag som förvånats över hur olika Mona ser ut på de foton som kommer upp om man googlar hennes namn? Snacka om att hon lyckats ha nääästan samma frisyr hela tiden, men ändå förändra sitt utseende på något sätt.
Tror bestämt jag ska äta en toblerona. För att… ja.. hedra henne, på nåt sätt.
Mina viktigaste valfrågor
Jag satt och funderade på listor, och tänkte att jag lika gärna kunde skriva lite om mina 5 viktigaste valfrågor såhär inför riksdagsvalet. Såhär har jag funderat när jag lagt/lägger min röst:
- Jobben. Vi måste ha en bra arbetsmarknadspolitik där man ger möjlighet för nya företag att startas, samtidigt som man främjar utbildning. Dessutom måste de som inte vill/kan gå vidare till högskolan ha möjlighet att få lära sig praktiska yrken på ett bra sätt också. Arbetsförmedlingen måste kunna hjälpa dem som behöver stöd för att ta sig in på arbetsmarknaden.
- Vård & Sjukförsäkring. Jag accepterar inte att vi utförsäkrar svårt sjuka människor till ingenting, bara för att de passerat en viss dag i sjukförsäkringen. Inte heller är det okej att man bedömer längd på sjukskrivning utifrån en tabell, eller att läkare avgör om någon är frisk eller sjuk utan att träffa personen. Alla ska erbjudas rehabilitering, när de är redo för det – inte tvingas ut till jobb de inte är tillräckligt friska för. Inte i mitt Sverige, tack. Och se till att sjukhusen har tillräcklig budget för att bedriva bra vård med rimliga kötider – inte ha folk liggandes i korridorerna.
- Invandring & integration. Sverige ska ta emot flyktingar som inte kan leva kvar i sina hemländer av olika orsaker. Vi ska ta emot ensamkommande flyktingbarn och se till att de får ett drägligt liv här. Papperslösa flyktingar ska kunna få vård. Mer pengar måste satsas på integration, så de som kommer hit får använda sina kunskaper – eller utbildas om de inte har utbildningar och kunskap redan.
- Integritet. Polisen och militären ska inte ha rätt att övervaka svenska medborgares nätnärvaro utan brottsmisstanke. FRA-lagen bör rivas upp, likaså IPRED. Nya varianter för köp av kultur mm via nätet måste tas fram. Informationsmässig demokrati och frihet måste vara viktigare än att enstaka stora kulturbolag ska få ut mångmiljonskadestånd.
- Skolan. Satsar man inte på eleverna när de är unga, får man betala för det när de blivit äldre. Ser man till att det finns tillräckligt med lärare, tillräckligt med resurser i form av elevassistenter, kuratorer, skolsköterskor och specialpedagoger i grundskolan sparar man igen de utgifterna i det långa loppet genom att fler elever klarar skolan och tar sig igenom tonåren utan att komma snett. Socialtjänsten bör också förstärkas, så de också kan göra insatser tidigt.
…som ni förstår imponeras jag inte av skattesänkningar och utförsäljningar av statliga verksamheter som fungerar bra. Jag betalar gladeligen 500:- mer i skatt varje månad om det innebär att vi får en bättre vård, bättre skola och bättre förutsättningar för unga såväl som vuxna att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Jag vill leva i ett samhälle som tar hand om sina medborgare och som har ett skyddsnät – inte i ett egoistiskt samhälle där du får skylla dig själv om du blir sjuk. Jag vill dessutom att man från statens sida satsar på miljövänlig teknik och fortsätter förbättra kollektivtrafiken.
Det torde alltså inte göra någon förvånad att min röst i årets val är RödGrön.
Politik upp i halsen
Alltså…
Det är den 31 Augusti. Det är runt 2,5 veckor kvar till valet. Det är partiledarutfrågningar i tv, politiska debatter i radio och tidningarna är fulla av SIFO-undersökningar, väljarbarometrar, politiska utspel och debattinlägg. Och vi ska inte ens nämna bloggosfären, som fullkomligen kokar av politisk aktivism.
Det. Står. Mig. Upp. I. Halsen.
För även om jag är politiskt intresserad, samhällsmedveten och hänger med i nyhetsflödet och debatten, så har det blivit för mycket. De olika partierna och sammanslutningarna har gjort så många olika politiska utspel att jag inte kan hålla isär dem, än mindre komma ihåg vem som sa vad. Dessutom känns det som att partierna nu bara lägger fram nya förslag för att bräcka varandra, man menar inte vad man säger. Allt är bara preliminära önskningar.
Så nej, jag gör som jag gjort tidigare år: läser på om partiernas ideologier, läser på deras webbsidor i partiprogrammen och ignorerar alla utspel i kvällstidningarna. Struntar helt i partiledarutfrågningar och debatter.
Och drömmer litegrann om den 20-21 September, då tidningar, tv och radio förhoppningsvis handlar om något mer än bara politik och hätska debatter.
4 år med alliansen – därför röstar jag rödgrönt
Almedalsveckan, och därmed även valrörelsen, är i full gång. Det verkar som om tidningarna försöker överträffa varandra i att skriva om de olika politiska partiernas utspel och tal. Själv blir jag lite ledsen av att tidningarna verkar ha glömt alla de politiska beslut som man klagat på under de senaste fyra åren. Visserligen ska jag inte påstå att jag lusläser allt som skrivs, men hittills har jag inte läst någon artikel som ställer alliansen till svars för delar av den politik de drivit igenom de senaste fyra åren.
Själv stöter jag dagligen på människor i mitt jobb som på ett eller annat sätt drabbats hårt av alliansens politik. Jag skulle därför vilja ta tillfället i akt och lyfta fram några av de politiska beslut som trätt i kraft under de senaste 4 åren. Exemplen kommer ur verkligheten.
- Alliansen chockhöjde avgiften till a-kassan, vilket orsakade att tusentals lämnade a-kassorna och fackföreningarna.
- Man sparkade sedan på de som redan låg genom att sänka ersättningsnivån i a-kassan, och kallade det för att ”det ska löna sig att jobba”.
- Tusentals ungdomars möjlighet inträde i a-kassan togs bort eftersom man inte längre får söka in till a-kassan på avslutade studier.
- Genom bland annat punkt 1 och 3 har kommunernas avgifter för socialbidrag / försörjningsstöd höjts markant.
- Alliansen har ökat friskhetstalen genom att sätta ett maxtak på hur många dagar man får vara sjuk (!).
- Tusentals sjuka har utförsäkrats, och därigenom tvingats ut på en obefintlig arbetsmarknad och fått sin ersättning kraftigt sänkt. FK själva har flaggat för att detta drabbar individer onödigt hårt, och detta har bl.a lett till självmord.
- Sjuka och funktionshindrade har fått se sin möjlighet till hjälp och stöd i vardagen dras in.
- Man har röstat igenom FRA-lagen, och därigenom gett svenska myndigheter att övervaka svenskars nätnärvaro utan att misstanke föreligger.
Visst har bra saker hänt under de här fyra åren med alliansen också, men det är de här 8 punkterna som jag tänker på mest. Jag kanske ska påpeka att jag inte drabbats av någon av dem personligen, förutom punkt 1 och 8. Ändå är det här i mitt tycke så allvarliga slag mot den svenska välfärden att jag definitivt inte vill se 4 år till med alliansen i regeringen.
I valet 2010 röstar jag rödgrönt.