Jag gillar olika!
Jag gillar Sverige. Jag gillar svenskar. Och när jag skriver så, att jag gillar svenskar, så tänker jag inte bara på blåögda, blonda barn som klippt och skurna från Kalles kaviar-tuberna. Jag tänker på alla svenskar, alla som finns i vårt land idag. Helsvenskar, flyktingar, invandrare, andra generationens invandrare, svenskar som bott utomlands och återvänt. För mig är det just den mixen som gör Sverige till ett bra land, ett land värt att leva i.
Så självklart är jag aktiv motståndare till att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Och jag tycker att Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika” är briljant. För det är precis det det handlar om – jag gillar olikheterna. Mångfalden.
Därför vill jag att alla går till vallokalerna idag och röstar på något parti, vilket som helst, som inte är Sverigedemokraterna. Lägg ingen blankröst, röstskolka inte – utan visa att även Du vill ha ett Sverige där alla sorters människor, oavsett kultur och ursprung, är tillåtna och accepterade. Att vi alla gillar olika.
Där toleransen tar slut
Jag anser mig vara en tolerant människa. Hyfsat vidsynt. Jag försöker acceptera alla politiska åsikter, musik- och modestilar, religioner och livsåskådningar. Jag gör mitt bästa för att bemöta alla människor på samma sätt.
Men även jag har en gräns, och den gränsen går vid främlingsfientlighet. Rasism. Nazism. Allt från vardagssmygrasism till brunskjortade personer som heilar. Jag kan inte acceptera det, kan inte respektera det.
Jag blir arg vid bara tanken på att någon på fullaste allvar tycker att människor som inte är födda i Sverige inte har här att göra. Att det faktiskt finns människor som tycker att människor som flyr från krig, förtryck och förföljelse inte ska få komma hit. Som tror att de flyktingar som lyckas ta sig hit är förmögna latmaskar som ”bara vill ha bidrag”. Som tänker rösta på Sverigedemokraterna eller något av de andra främlingsfientliga partierna.
SD lanserade en reklamfilm idag. En vedervärdig reklamfilm som påstår att vi behöver välja mellan att låta våra pensionärer ha det bra, och att ta emot flyktingar. Inget skulle kunna vara mer osant, tvärtom behöver vi fler svenskar för att kunna ge våra pensionärer och sjuka bra vård. Och i Sverige föds inte tillräckligt många barn som det är idag. Och innan någon säger det – självklart behöver vi även välutbildade nya svenskar. Reklamfilmen var tänkt att visas i Tv4, som dock valde att stoppa den eftersom den ansågs vara hets mot folkgrupp.
Vissa säger att reklamfilmen är ett medvetet drag av SD. Att de gör en så kontroversiell film att det är meningen att den ska stoppas av tvkanalerna. Vilket givetvis leder till att de får massor med massmedial uppmärksamhet och blir martyrer återigen. Visst kan det vara så, att det hela är noggrant redigerat av Sverigedemokraterna själva för att sätta dem i strålkastarljuset. Samtidigt tycker jag Tv4 gjort rätt. En tv-kanal som drivit en kampanj vid namn Nolltolerans mot rasism kan inte upplåta sändningstid åt Sveriges största främlingsfientliga och antidemokratiska parti. Inte utan att tappa ansiktet.
Nej, jag kan inte acceptera Sverigedemokrater. Om det gör mig mindre tolerant, mindre vidsynt, får det vara så. Jag kan aldrig tolerera, aldrig acceptera främlingsfientlighet och antidemokrater.
Sverigedemokraterna och valbudgeten
Det är inte ofta jag lusläser lokaltidningen, men idag fastnade jag för framförallt ett reportage. Ett reportage som handlade om de olika lokala partiernas förutsättningar och planer i kommunalvalet. Bland annat frågade man om strategier, hur mycket pengar man har inför valet samt varifrån de kommer ifrån (tyvärr ligger inte artikeln ute på nätet).
Och det som skrämde mig, var som vanligt hur starka Sverigedemokraterna är. I vår lilla kommun, där det bor i runda slängar 25 000 personer, har man 120 000:- att spendera. I jämförelse har Folkpartiet också 120 000:-, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet har ännu mindre än så – men Socialdemokraterna har 150 000:- och Centern 200 000:-.
Visserligen borde jag inte vara förvånad, vi har redan två representanter från Sverigedemokraterna i vårt kommunfullmäktige. Två mandat som jag helst av allt skulle vilja att något annat parti, vilket parti som helst, fick ta över efter valet 2010. Men i själva verket ser det ut som att man kommer kunna genomföra en rejäl valkampanj, som jag förvisso innerligt hoppas kommer misslyckas, men som jag är rädd för kommer gå bättre än vad jag vill.
Samtidigt som sådana här ögonöppnare är sorgliga och gör mig arg och besviken, är de nyttiga påminnelser om att vi aldrig någonsin kan slappna av. Vi måste fortsätta kämpa mot främlingsfientlighet, trångsynthet och intolerans. Även om vi inte alltid ser motståndaren, så finns den alltid där.
Jag hoppas innerligt att de summor som lokaltidningen gick ut med idag inte kommer betyda så mycket i realiteten – att mina medmänniskor i kommunen genomskådar Sverigedemokraternas vackra ord.
SD i papperskorgen – vi får inte sitta tysta
Det är valår i år. Om bara 2,5 månad kommer svenska folket gå till valurnorna och välja de politiker de vill ska representera dem i riksdagen de närmaste fyra åren. Och återigen riskerar vi att ett parti som både är antidemokratiskt och rasistiskt till sin natur – nämligen Sverigedemokraterna – tar plats i riksdagen.
Det får inte ske. Jag tycker det är på allas vårt ansvar att visa att Sverigedemokraterna har fel, och att intolerans och främlingsfientlighet inte är något som hör hemma i det moderna Sverige. Som tur är finns det dem som hjälper till att föra den här kampen – nämligen Magnus Betnér och Nikke Lindqvist.
Magnus Betnér har skrivit en fantastisk textserie om Sverigedemokraterna och deras otroligt snedvridna sätt att se på vår invandring. Serien är i fem delar och kan läsas på hans webb: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5. Nikke ville i sin tur lyfta fram Magnus texter och sprida dem till en större krets läsare, samt gjorde tillsammans med @freddegradde loggor där man klart och tydligt kan visa på sin blogg eller på en tshirt vad man tycker om Sverigedemokraternas politik. Fler har också skrivit om detta – som Fridholm, Mymlan (1, 2), Jardenberg, Grenfeldt mfl.
Vi får inte sitta tysta. Det är bara några få månader kvar till valet, och oavsett om Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen eller ej kommer deras kampanjande fortsätta. Det är dags att vi sätter ner foten och visar att intolerans och främlingsfientlighet inte hör hemma i Sverige år 2010. Sverigedemokraterna och deras politik hör hemma i papperskorgen.
Nej SD, jag vill inte bli politiker
Idag när jag gick ut och hämtade in posten från brevlådan, hittade jag något som gjorde mig både arg, ledsen och irriterad. Bland räkningar och brev fanns nämligen en liten flyer från Sverigedemokraterna. På framsidan fanns det en bild på en av deras medlemmar, Margareta Sandstedt, och orden ”Bli politiker – ring oss” med undertexten ”Ingen erfarenhet krävs – vi utbildar dig”. På baksidan syns två av deras yngre politiker tillsammans med orden ”Vi säger vad du tänker – Bli medlem redan i dag!” (ja, det stod i dag, inte idag).
Det som naturligtvis skrämmer mig först och främst är att man rekryterar medlemmar genom utskick i postlådor. Jag vet inte om denna flyer är ilagd för hand av någon idog partimedlem, eller om den klassas som ”samhällsinformation” – jag har nämligen en ”ingen reklam tack!”-lapp på min brevlåda.
Det som också skrämmer mig, är att man inte ens går ut med vad man tycker – utan bara lockar folk med orden ”trygghet och tradition” samt ”vi säger det du tänker”. Att intressera människor med samma värdegrund eller samma åsikter som partiet är tydligen inte intressant för Sverigedemokraterna – huvudsaken man vill bli politiker. Resten fixar de.
Jag hoppas innerligen att ingen, varken i min bekantskapskrets eller utanför den, lockas av denna flyer och kontaktar SD. I min värld står de för något som är avskyvärt, hur tillrättalagt och välkammat det än är: nämligen förtryck av människor från andra kulturer, främlingsfientlighet och inskränkthet.
Och vill jag bli politiker, så kontaktar jag närapå vilket parti som helst – bara det inte är Sverigedemokraterna.