2

30dagarsbokblogg #26: OMG? WTF?!

30 dagars bokblogg dag #26: OMG? WTF?! Eller mest irriterande slut?

En märklig fråga, men jag förstår lite vad man menar. Och den första bok jag tänker på, är JK Rowlings Harry Potter och Halvblodsprinsen, efter som den person som bara inte får dö dör på slutet – Professor Dumbledore. Det var verkligen ett ”vad i helvete?!”-moment för mig.

Förutom det, så kändes det rätt magstarkt när det visade sig att Bellas bästa vän Jacob var en varulv i Twilight: New Moon. Fast det kom man över rätt snabbt. Självklart finns det också en hel drös ”Oj, jäklar!”-slut i nästintill alla deckare man läser, men det hör ju liksom till.

Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.


0

30dagarsbokblogg #24: Bästa citat?

30 dagars bokblogg, dag 24: Bästa citat från en bok?

Jag skulle kunna, ärligt talat, översvämma er med citat. Jag älskar citat, ur filmer, ur böcker eller bara ur livet. Det finns ju så galet många! Ett citat, som borde vara självskrivet, är ett jag redan nämnt – nämligen inledningen till ”Liftarens guide till galaxen” som jag bloggade om häromdagen.

När det gäller alla deckare jag plöjer, så innehåller de sällan de där klockrena citaten. Och de som har bra citat, är ofta av det blodiga slaget – som Simon Becketts Dödens viskningar:

”Huden. Det största mänskliga organet, men också det mest förbisedda. Huden utgör en åttondel av vår kroppsvolym och täcker hos en genomsnittlig vuxen en yta på ungefär två kvadratmeter. Strukturellt är den rena konstverket med sina kapillärer, körtlar och nerver som både reglerar och skyddar. Den är vår sensoriska kontaktyta med omvärlden, den barriär som bestämmer gränsen där vår indivdualitet – vårt jag – slutar. Och till och med i döden finns det kvar lite av den individualiteten.
När kroppen dör löper enzymerna amok eftersom livet inte längre håller dem i schack. De slukar cellväggarna så att det flytande innehållet läcker ut. Vätskan stiger till ytan, samlas mellan hudlagren och får dem att lossna. Huden och kroppen, som fram till dess varit två integrerade delar av helheten, börjar separera. Det bildas blåsor. Hela skikt börjar släppa och glider av från kroppen som en oönskad kappa en varm sommardag. Men trots att huden dött och lämnats åt sidan behåller den fortfarande spår av sitt forna jag. Till och med nu kan den ha en historia att berätta och hemligheter att bevara. Om man bara vet vad man ska leta efter.”

…i blodigaste laget, jag vet – men det är det jag älskar hos Simon Beckett. Han beskriver de mest äckliga kroppsliga detaljerna nästan som poesi.

Å andra sidan gillar jag andra citat också, som den fantastiska komikern och samhällskritikern Claes Eriksson i sin bok Alster har en liten monolog om – ekonomer:

Vad har vi för glädje av ekonomer? (…) Glädje av ekonomer har vi, skulle jag vilja påstå, allihopa hela tiden. Väldigt stor glädje har vi allt av oss ekonomer tycker jag nog. Vi ekonomer vet ju exempel i förväg hur det kommer att gå med ekonomin. (…) Emellertid har ju kritik framförts och det kanske är orsaken till att frågan allt som oftast ställts, den kritiserar ju oss för att vi, trots att vi i förväg vet hur det kommer att gå med ekonomin, så är det först efteråt som vi berättar det. Och detta påstående kan äga sin riktighet, men har också en mycket relevant förklaring i det faktum att om vi skulle berätta i förväg hur ekonomin ska bli, så skulle ju folk kunna utnyttja denna information och planera sin ekonomi på ett annat sätt än vad som nu är fallet, ja rent av få det bättre, kort sagt. Och då skulle ju ekonomin inte bli sådan, som vi ekonomer sagt att den skulle bli, eller hur..?”

Men kanske är det de enkla, banala texterna man fastnar mest för. De som handlar om livet och kärleken och hur man förhåller sig till dem. Som, de böcker jag nog nämnt mest av allt i den här bloggserien – Twilightböckerna. Ni ska få två, nej tre – på engelska. Samtliga av karaktären Bella.

”I’d never given much thought to how I would die – though I’d had reason enough in the last few months – but even if I had, I would not have imagined it like this. (…)
Surely it was a good way to die, in the place of someone else, someone I loved. Noble, even. That ought to count for something.”

Och:

”About three things I was absolutely positive. First, Edward was a vampire. Second, there was part of him – and I didn’t know how potent that part might be – that thirsted for my blood. And third, I was unconditionally and irrevocably in love with him.”

Och ett tredje kort citat – faktiskt snarare från filmen, vet inte om det finns med i böckerna:

”Death is peaceful. Easy.
Life is harder.”

Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.


0

30dagarsbokblogg #20: Bästa kyss

Jo, jag vet – jag tog ett uppehåll på några dagar. Men nu är jag tillbaka!

30 dagars bokblogg #20: Bästa kyss?
Helt plötsligt känns den här listan som MTV Movie Awards… men visst kan jag lista bästa kyss. Förvisso innehåller 95% av alla böcker jag läser inte några kyssar, snarare blodiga mord och halvruttna lik, men någon liten kyss ska jag väl kunna klämma fram.
Som exempelvis den här:

”Edward tvekade för att testa sig själv, för att försäkra sig om att det var säkert och att han fortfarande kunde kontrollera sitt begär. Sedan pressades hans kalla marmorläppar mjukt mot mina. Vad ingen av oss var beredd på var min reaktion. Blodet sjöd under min hud, brände mina läppar. Jag drog ett häftigt, flämtande andetag, flätade in händerna i hans hår och drog honom mot mig. Mina läppar särades och jag andades in hans berusande doft.
Han förvandlades omedelbart till avvisande sten under mina läppar. Med mjuka men obevekligt starka händer tryckte han mig bakåt igen, och när jag öppnade ögonen såg jag hans vaksamma ansiktsuttryck.
”Hoppsan,” andades jag.
”Det kan man lugnt säga” svarade Edward.”

…jag menar, vem minns inte hur det var att vara tonåring och kyssa någon man älskar för första gången efter att ha läst det där? Och nej, jag skäms inte för att jag gillar Twilight-serien.

Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.


0

30dagarsbokblogg #10: En bok jag inte trodde jag skulle gilla

30 dagars bokblogg #10: En bok du inte trodde du skulle gilla men älskade?
Heh. Enkelt. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla Twilight-serien, och det gjorde jag inte heller när jag läst den första boken första gången. Då tyckte jag den var högst medelmåttig och lite tonårsfånig, att könsrollerna i boken var trista och förlegade.

Men sen hände nåt. Jag hade redan köpt del 2, New Moon, så jag började läsa den också. Och där någonstans fastnade jag, fastnade för hur Bella var en helt vanlig tjej, lite klumpig, inte intresserad av sport eller kläder eller någonting förutom böcker. Och att hon ändå var bokens hjältinna. Fastnade för den osannolika kärlekssagan som när man hade satt in sig lite mer i den inte alls befäste könsroller, tvärtom. Utmanade dem. Och för varje bok växte bara sagan, blev mer och mer fantastisk, och såhär 1,5 år efter att jag läste den första boken har jag läst hela serien 5-6 gånger. Sett filmerna en 2-3 gånger vardera.

Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.


0

30bokblogg #6: Favoritbok i favoritserie

30 dagars bokblogg #6: Vilken är den bästa boken i din favoritserie?
Jag har, i ärlighetens namn, inte läst särskilt många serier. Åtminstone inte som vuxen. Visst plöjde jag alla böcker om Britta & Silver i Wahlströms röda serie som barn, läste Kittyböcker och var med i Pollux bokklubb, men som vuxen har det där mattats av lite.

…åtminstone vid första tanken. För när jag funderar en stund, inser jag ju att jag har läst samtliga böcker om A-gruppen av Arne Dahl, Henning Mankells samtliga böcker om Wallander, Grottbjörnens folk-serien plöjde jag som tonåring, Stad-serien av Per-Anders Fogelström när jag var lite äldre. Jag läser helt enkelt rätt många serier (framförallt deckarserier), men jag tänker inte på dem som serier.

Nej, när jag tänker på serier så är det två serier som dyker upp i mitt huvud, båda lika älskade av mig: Harry Potter-böckerna och Twilightserien. Båda har jag fastnat så där hopplöst för och läst flera gånger om.

Titeln ”Bästa Harry Potter-bok” delas nog av Deathly Hallows och The Goblet of Fire – båda böcker där Harry sätts på prov på olika sätt. Att påstå att jag längtar efter de två avslutande Potter-filmerna – Deathly Hallows del 1 och del 2 – är ingen överdrift. Alls. Jag älskar både böckerna och filmerna.

När det gäller Twilightserien så finns det inte lika många böcker som i Harry Potter-serien; bara fyra ordinarie böcker och en om sidokaraktären Bree. Min favorit-twilight-bok är definitivt Eclipse, boken där Bella slits mellan Jacob och Edward och dessutom har en nyfödd vampyrarmé på halsen. Anledningen till att jag tycker om den är dels att det händer mycket i boken, men framförallt är det just dynamiken i kärlekstriangeln Edward-Bella-Jacob som jag gillar.

Så, även om jag inte tänkte så från början, så är jag nog en ganska utpräglad bokserieläsare. Jag gillar att följa ”mina” karaktärer i fler än en bok, vill veta hur det går. Och fler serier lär det bli, det är jag övertygad om.

Det här är en del i projektet 30 dagars bokbloggande, där jag svarar på olika bokfrågor 3o dagar i sträck. Om du vill vara med, kan du kika på de 30 punkterna här.


0

Stephenie Meyer: The short second life of Bree Tanner

Man kan inte kalla The short second life of Bree Tanner för en uppföljare till Twilightserien – för det är den för kort. De övriga böckerna i serien är mellan 400-600 sidor, medan boken om Bree slutar på blygsamma 168 sidor. Dock är det läsvärda 168 sidor, åtminstone för det sanna twilightfanet.

Boken handlar om Bree, som finns med i ungefär fem minuter i den tredje boken Eclipse. Nu får vi lära känna henne, och de nyfödda vampyrerna i den armé Bree ingår i, mycket bättre. Vi får följa Bree från den stund hon förvandlas till vampyr till sammandrabbningen med the Cullens. Den stora behållningen av boken är att se den stora skillnad som är mellan the Cullens sätt att leva och vampyrarméns sätt att leva.

Boken följer twilightseriens stämning och språk, och man känner direkt igen att det är ännu en bok i serien (om än ett sidospår). Det känns lite tråkigt att Meyer inte valde att släppa en till ”riktig” bok om seriens huvudpersoner, men det är samtidigt roligt att få veta mer om en så liten karaktär som Bree. Det jag läser får åtminstone mig att önska att hennes öde inte slutat på det sätt det gjorde i Eclipse.

Betyg: ★★★½☆


0

Eclipse – Love is forever

Bella & EdwardDet är inte lätt att förvandla The Twilight Saga: Eclipse till film. Eclipse är, enligt mig, den bästa boken av de fyra (nu fem) i serien, och den innehåller så många små delar som omöjligt kan tas med om en film ska vara max 2-2,5 timmar lång. Boken handlar om hur Bella slits mellan sin stora kärlek Edward, och sin bästa vän Jacob som har betydligt varmare känslor för Bella än bara vänskap. Den var riktigt bra, men jag kan inte säga att jag helhjärtat älskade filmen, för flera av mina favoritscener fanns inte med.

Några exempel är hur Bella, Jacob, Edward och Alice diskuterar strategier inför striden, och Alice och Edward fyller i varandras meningar. Det är bara några få rader i boken, men för mig visar det exakt hur samspelta och tighta Alice och Edward är.
En annan scen som jag verkligen gillade i boken är när Alice kidnappar Bella till ett pyjamasparty, eftersom Edward är iväg och jagar. I boken lyckas Bella smita ifrån Alice och åka över till Jacob, och efteråt blir det en rätt stor diskussion mellan Bella och Edward om huruvida hon är säker när hon är hos Jacob eller inte. Hela den historien har också sitt värde, dels eftersom den visar hur överbeskyddande Edward är, men också för att den visar på Bellas och Alices vänskap.

Men visst var Eclipse fylld av fantastiska scener. Scenen då Edward friar fick hela salongen att sucka avundsjukt, tältscenen då Jacob säger ”I’m hotter than you” fick oss att asgarva. Billy Burke är helt fantastisk som Bellas pappa Charlie, och har flera minnesvärda repliker i filmen (Virgin..? I’m starting to like him a little more now). Edwards sarkastiska kommentar om Jacobs tröjlöshet var också grym - ”Doesn’t he own a shirt?”.

bellaedwardjacob

De viktigaste delarna finns ändå med i filmen. Bellas och Jacobs vänskap, hur the Cullens sluter upp för Bella, Vampyrarmén och Victoria, Bella och Edwards kärlek, frieriet, tältscenen, striden mot de nyfödda, Bree, när Bella slår Jacob på käften och bryter handen på kuppen. Och de scenerna är riktigt, riktigt bra.

Några saker jag tänkte på:

  • Bree framställs inte som lika blodtörstig och desperat som i boken. Hon är snarare rädd och osäker, än maniskt blodtörstig och nära att attackera Bella.
  • Bryce Dallas Howard gör ett bra jobb som Victoria, men är mycket sötare och inte lika djurisk som Rachelle Lefevre framställde henne.
  • Jessica håller avgångstalet i filmen (ett riktigt bra sådant dessutom), medan Eric gjorde det i boken.
  • Det var överhuvudtaget ytterst få scener från Forks Highschool – vi ser inte något av den uppdelning av Bellas bekantskapskrets som det pratas om i boken.
  • Eftersom kidnappningsstoryn var borttagen, fick vi inte heller se Bellas och Angelas vänskap när de skriver inbjudningskort.
  • Hela grejen med Bellas studentpresenter till Edward & Alice var inte med.
  • Jasper var riktigt, riktigt bra i Eclipse. Synd att vi fick se så lite av hans berättelse.
  • Edwards glittrande i solen var ÄNTLIGEN gjort lite smakfullt! Det var mer diskret än i de tidigare 2 filmerna. Bra gjort.
  • Jane och resten i Volturi var, som vanligt, grymma.
  • Snyggt gjort att det var Esme som försökte rädda Bree. Visar hennes moderliga sida.
  • Jag gillade samtliga scener uppe på berget – Jacob och Edwards prat, hur Jacob tjuvlyssnar på Bella & Edward osv.
  • Bellas förklaring till varför hon vill bli vampyr var klockren, om hur hon aldrig känt sig normal och som att hon hör till den vanliga världen, men att hon hittat hem hos vampyrerna.

Det ska bli riktigt roligt att se Breaking Dawn, när den går upp på bio i sina två delar. Det ska bli intressant att se var de väljer att göra klippet till film 2 – troligtvis någonstans i och med Bellas förvandling. Dock får vi vänta ända tills november 2011… så väntan blir lång.


0

På Repeat: Neutron Star Collision

Att jag är ett fan av twilightböckerna är ingen hemlighet. Således ser jag också fram emot när Eclipse, den tredje filmen släpps på bio nu i juni. Men bäst av allt är att Muse har en ny singel med i filmens soundtrack – grymma Neutron Star Collision. Den går på repeat här hemma.


WP Like Button Plugin by Free WordPress Templates