Jag gillar olika!
Jag gillar Sverige. Jag gillar svenskar. Och när jag skriver så, att jag gillar svenskar, så tänker jag inte bara på blåögda, blonda barn som klippt och skurna från Kalles kaviar-tuberna. Jag tänker på alla svenskar, alla som finns i vårt land idag. Helsvenskar, flyktingar, invandrare, andra generationens invandrare, svenskar som bott utomlands och återvänt. För mig är det just den mixen som gör Sverige till ett bra land, ett land värt att leva i.
Så självklart är jag aktiv motståndare till att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Och jag tycker att Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika” är briljant. För det är precis det det handlar om – jag gillar olikheterna. Mångfalden.
Därför vill jag att alla går till vallokalerna idag och röstar på något parti, vilket som helst, som inte är Sverigedemokraterna. Lägg ingen blankröst, röstskolka inte – utan visa att även Du vill ha ett Sverige där alla sorters människor, oavsett kultur och ursprung, är tillåtna och accepterade. Att vi alla gillar olika.
Mina viktigaste valfrågor
Jag satt och funderade på listor, och tänkte att jag lika gärna kunde skriva lite om mina 5 viktigaste valfrågor såhär inför riksdagsvalet. Såhär har jag funderat när jag lagt/lägger min röst:
- Jobben. Vi måste ha en bra arbetsmarknadspolitik där man ger möjlighet för nya företag att startas, samtidigt som man främjar utbildning. Dessutom måste de som inte vill/kan gå vidare till högskolan ha möjlighet att få lära sig praktiska yrken på ett bra sätt också. Arbetsförmedlingen måste kunna hjälpa dem som behöver stöd för att ta sig in på arbetsmarknaden.
- Vård & Sjukförsäkring. Jag accepterar inte att vi utförsäkrar svårt sjuka människor till ingenting, bara för att de passerat en viss dag i sjukförsäkringen. Inte heller är det okej att man bedömer längd på sjukskrivning utifrån en tabell, eller att läkare avgör om någon är frisk eller sjuk utan att träffa personen. Alla ska erbjudas rehabilitering, när de är redo för det – inte tvingas ut till jobb de inte är tillräckligt friska för. Inte i mitt Sverige, tack. Och se till att sjukhusen har tillräcklig budget för att bedriva bra vård med rimliga kötider – inte ha folk liggandes i korridorerna.
- Invandring & integration. Sverige ska ta emot flyktingar som inte kan leva kvar i sina hemländer av olika orsaker. Vi ska ta emot ensamkommande flyktingbarn och se till att de får ett drägligt liv här. Papperslösa flyktingar ska kunna få vård. Mer pengar måste satsas på integration, så de som kommer hit får använda sina kunskaper – eller utbildas om de inte har utbildningar och kunskap redan.
- Integritet. Polisen och militären ska inte ha rätt att övervaka svenska medborgares nätnärvaro utan brottsmisstanke. FRA-lagen bör rivas upp, likaså IPRED. Nya varianter för köp av kultur mm via nätet måste tas fram. Informationsmässig demokrati och frihet måste vara viktigare än att enstaka stora kulturbolag ska få ut mångmiljonskadestånd.
- Skolan. Satsar man inte på eleverna när de är unga, får man betala för det när de blivit äldre. Ser man till att det finns tillräckligt med lärare, tillräckligt med resurser i form av elevassistenter, kuratorer, skolsköterskor och specialpedagoger i grundskolan sparar man igen de utgifterna i det långa loppet genom att fler elever klarar skolan och tar sig igenom tonåren utan att komma snett. Socialtjänsten bör också förstärkas, så de också kan göra insatser tidigt.
…som ni förstår imponeras jag inte av skattesänkningar och utförsäljningar av statliga verksamheter som fungerar bra. Jag betalar gladeligen 500:- mer i skatt varje månad om det innebär att vi får en bättre vård, bättre skola och bättre förutsättningar för unga såväl som vuxna att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Jag vill leva i ett samhälle som tar hand om sina medborgare och som har ett skyddsnät – inte i ett egoistiskt samhälle där du får skylla dig själv om du blir sjuk. Jag vill dessutom att man från statens sida satsar på miljövänlig teknik och fortsätter förbättra kollektivtrafiken.
Det torde alltså inte göra någon förvånad att min röst i årets val är RödGrön.
Cecilia går för att rösta
Dags för lite fotobloggande – här kommer bilder från idag då jag var iväg och lade mina förtidsröster inför valet den 19 september!
Först: stadshuset! Här får man förtidsrösta!
Trevliga valfunktionärer fanns på plats. Och ja, de gick med på att fotas – även om de blev lite förvånade.
Massor med valsedlar… jag fick god lust att knycka alla valsedlar från Sverigedemokraterna, men gjorde inte det eftersom jag är en hyfsat laglydig människa.
Titta! Ett röstbås! Grönt som det ska vara och allt. Bäst jag går in där och gör i ordning mina valsedlar och kuvert.
Först valet till landstingsfullmäktige…
…och så riksdagsvalet! Kom ihåg att inte vika valsedlarna och inte heller röstkortet. I kommunvalet röstar jag på valdagen, eftersom jag förtidsröstade i “fel” kommun.
Sen lämnar man alltihop till valfunktionärerna, och kuvertet och valsedeln åker ner i valtunnan.
Sådärja! Då var min medborgeliga plikt och rättighet utförd!
Människor passar inte in i fack
@JimmyAsklund sa något mycket tänkvärt idag på twitter:
Och det var då det slog mig. Det som irriterat mig under hela den här valrörelsen, och som gör att jag inte har någon lust att ge mig in i politiken själv.
Människor kan inte placeras in i fack. Ändå är det det mycket av dagens politik bygger på.
Moderaterna verkar tro att alla höginkomsttagare är friska, aktiva människor som tillbringar 8-10 timmar på jobbet och har 2,25 välartade barn med bra betyg. Miljöpartisterna tror att samtliga av deras väljare åker kollektivt till och från jobbet, gärna handlar på second hand, och om de har en bil är det en liten och bensinsnål bil som de bara använder ibland. Kristdemokraterna tror att hela deras väljarkår är djupt kristna personer över 50 år som aldrig sett en bög annat än på tv, som har välartade barn- och barnbarn som givetvis uppfostras i söndagsskolan. Vänsterpartiet tror att deras väljare enbart är inbitna socialister som har klassiska arbetarjobb med dåliga chefer.
Det är därför jag – och kanske många med mig – har svårt att hitta sig själva i politiken. För vi kan inte delas in i fack.
Det finns höginkomsttagare som är inbitna feminister och socialister. Miljöpartister som bor långt ute på landet och därför behöver en större, fyrhjulsdriven bil för att ta sig till och från jobbet. Det finns kapitalister som är arbetslösa, högt uppsatta chefer som är sjukskrivna, egenföretagande småbarnsmammor som är sjuka och unga invandrade högutbildade som oroar sig över sina föräldrar på ålderdomshemmet.
Politiken verkar konstrueras – enligt hur jag uppfattar det, alltså – utifrån vissa bestämda målgrupper. Sjuka, arbetslösa, tjänstemän, arbetare, pensionärer, invandrare, småbarnsföräldrar, företagare, stadsbor, folk på landet, friska och gud vet allt. Men vi passar inte in i de mallarna. Vi finns i flera mallar samtidigt, vilket gör att de politiska förslagen inte passar in. Säger emot sig själva, inte innefattar oss. Våra behov är individuella, samtidigt som vi är måna om att alla ska ha en bra välfärd.
Det här är säkerligen inga nyheter för den som tänkt ett varv extra, men för mig kändes det som en liten aha-upplevelse. Jag tror inte den kommer ändra hur jag kommer rösta, men om inte annat får det mig att förstå mig själv och mina tankar och känslor inför höstens val lite bättre.
Politik upp i halsen
Alltså…
Det är den 31 Augusti. Det är runt 2,5 veckor kvar till valet. Det är partiledarutfrågningar i tv, politiska debatter i radio och tidningarna är fulla av SIFO-undersökningar, väljarbarometrar, politiska utspel och debattinlägg. Och vi ska inte ens nämna bloggosfären, som fullkomligen kokar av politisk aktivism.
Det. Står. Mig. Upp. I. Halsen.
För även om jag är politiskt intresserad, samhällsmedveten och hänger med i nyhetsflödet och debatten, så har det blivit för mycket. De olika partierna och sammanslutningarna har gjort så många olika politiska utspel att jag inte kan hålla isär dem, än mindre komma ihåg vem som sa vad. Dessutom känns det som att partierna nu bara lägger fram nya förslag för att bräcka varandra, man menar inte vad man säger. Allt är bara preliminära önskningar.
Så nej, jag gör som jag gjort tidigare år: läser på om partiernas ideologier, läser på deras webbsidor i partiprogrammen och ignorerar alla utspel i kvällstidningarna. Struntar helt i partiledarutfrågningar och debatter.
Och drömmer litegrann om den 20-21 September, då tidningar, tv och radio förhoppningsvis handlar om något mer än bara politik och hätska debatter.
Där toleransen tar slut
Jag anser mig vara en tolerant människa. Hyfsat vidsynt. Jag försöker acceptera alla politiska åsikter, musik- och modestilar, religioner och livsåskådningar. Jag gör mitt bästa för att bemöta alla människor på samma sätt.
Men även jag har en gräns, och den gränsen går vid främlingsfientlighet. Rasism. Nazism. Allt från vardagssmygrasism till brunskjortade personer som heilar. Jag kan inte acceptera det, kan inte respektera det.
Jag blir arg vid bara tanken på att någon på fullaste allvar tycker att människor som inte är födda i Sverige inte har här att göra. Att det faktiskt finns människor som tycker att människor som flyr från krig, förtryck och förföljelse inte ska få komma hit. Som tror att de flyktingar som lyckas ta sig hit är förmögna latmaskar som ”bara vill ha bidrag”. Som tänker rösta på Sverigedemokraterna eller något av de andra främlingsfientliga partierna.
SD lanserade en reklamfilm idag. En vedervärdig reklamfilm som påstår att vi behöver välja mellan att låta våra pensionärer ha det bra, och att ta emot flyktingar. Inget skulle kunna vara mer osant, tvärtom behöver vi fler svenskar för att kunna ge våra pensionärer och sjuka bra vård. Och i Sverige föds inte tillräckligt många barn som det är idag. Och innan någon säger det – självklart behöver vi även välutbildade nya svenskar. Reklamfilmen var tänkt att visas i Tv4, som dock valde att stoppa den eftersom den ansågs vara hets mot folkgrupp.
Vissa säger att reklamfilmen är ett medvetet drag av SD. Att de gör en så kontroversiell film att det är meningen att den ska stoppas av tvkanalerna. Vilket givetvis leder till att de får massor med massmedial uppmärksamhet och blir martyrer återigen. Visst kan det vara så, att det hela är noggrant redigerat av Sverigedemokraterna själva för att sätta dem i strålkastarljuset. Samtidigt tycker jag Tv4 gjort rätt. En tv-kanal som drivit en kampanj vid namn Nolltolerans mot rasism kan inte upplåta sändningstid åt Sveriges största främlingsfientliga och antidemokratiska parti. Inte utan att tappa ansiktet.
Nej, jag kan inte acceptera Sverigedemokrater. Om det gör mig mindre tolerant, mindre vidsynt, får det vara så. Jag kan aldrig tolerera, aldrig acceptera främlingsfientlighet och antidemokrater.
Sverigedemokraterna och valbudgeten
Det är inte ofta jag lusläser lokaltidningen, men idag fastnade jag för framförallt ett reportage. Ett reportage som handlade om de olika lokala partiernas förutsättningar och planer i kommunalvalet. Bland annat frågade man om strategier, hur mycket pengar man har inför valet samt varifrån de kommer ifrån (tyvärr ligger inte artikeln ute på nätet).
Och det som skrämde mig, var som vanligt hur starka Sverigedemokraterna är. I vår lilla kommun, där det bor i runda slängar 25 000 personer, har man 120 000:- att spendera. I jämförelse har Folkpartiet också 120 000:-, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet har ännu mindre än så – men Socialdemokraterna har 150 000:- och Centern 200 000:-.
Visserligen borde jag inte vara förvånad, vi har redan två representanter från Sverigedemokraterna i vårt kommunfullmäktige. Två mandat som jag helst av allt skulle vilja att något annat parti, vilket parti som helst, fick ta över efter valet 2010. Men i själva verket ser det ut som att man kommer kunna genomföra en rejäl valkampanj, som jag förvisso innerligt hoppas kommer misslyckas, men som jag är rädd för kommer gå bättre än vad jag vill.
Samtidigt som sådana här ögonöppnare är sorgliga och gör mig arg och besviken, är de nyttiga påminnelser om att vi aldrig någonsin kan slappna av. Vi måste fortsätta kämpa mot främlingsfientlighet, trångsynthet och intolerans. Även om vi inte alltid ser motståndaren, så finns den alltid där.
Jag hoppas innerligt att de summor som lokaltidningen gick ut med idag inte kommer betyda så mycket i realiteten – att mina medmänniskor i kommunen genomskådar Sverigedemokraternas vackra ord.