Dagen då mörkret ger vika
Det är vintersolståndet idag. Det är med andra ord årets kortaste dag, den dag på året som det sägs att dag och natt är lika långa. För mig har vintersolståndet alltid varit viktigt, eftersom jag avskyr vintermörkret och vintersolståndet markerar att vi går mot ljusare tider. Det kommer med andra ord bara bli ljusare och ljusare ute nu, vilket känns underbart. Snart är det vår! Sommar!
Nu ska vi bara få bort snön också… det känns som att det kan bli ett svårare projekt…
Jag var bara inte gjord för dessa dar
Tröttheten. Den förlamande tröttheten. Det är så uppenbart för mig, sen vi bytte till vintertid/normaltid är jag så otroligt mycket tröttare. Det tar emot att slå upp ögonen på morgnarna, det är näst intill omöjligt att vakna. Kylan och vintern gör sitt till den med, och jag undrar ibland om det inte är så att jag egentligen är 25% björn och därmed borde gå i ide på vintern. Det är som om varenda cell i min kropp protesterar mot att behöva vara aktiv och prestera även vintertid.
På jobbet är jag som en zombie under den där timmen mellan åtta och nio, då det börjar ljusna lite mer – sen börjar jag sakta vakna till liv igen. På kvällarna är det som om min kropp stängs av när mörkret sänker sig, som om den gör sig redo för sömn redan vid fem-sex på kvällen.
Kanske borde man göra som i forna tider – vara vaken och arbeta när det är ljust, och gå och lägga sig när det mörknar. Å andra sidan innebär det att man skulle ha rekordkorta dagar vintertid, och väldigt långa nätter. Inte för att jag skulle ha något emot det… tvärtom, så trött som jag är nu skulle det mest kännas skönt.
En dag i skuggan
Är det något jag har svårt för är det extrema temperaturer. Så fort det blir kallare än -5 grader ute lindar jag in mig i tjocka täckjackor, mössor och vantar och lider för varje sekund som måste tillbringas utomhus. Min hud blir torr, håret sprött och elektriskt, näsan rinner och det gör ont att känna minusgraderna mot ögonen. Inne går jag alltid med raggsockor och koftor på, natten tillbringar jag under ett tjockt täcke. Vintersporter är, som ni säkert förstår, ingen favorit här – förutom möjligtvis de varma vårvinterdagarna då solen skiner.
Värmen är inte bättre. När det är så varmt som det varit de senaste dagarna mår jag illa rent fysiskt. Jag svettas som bara den, och även om jag försöker hälla i mig så mycket vatten som det bara går får jag ändå vätskebrist. Jag får huvudvärk och blir illamående av värmen. Enda orsaken till att jag överhuvudtaget kan sova är den meterhöga fläkten som står i vårt sovrumsfönster, som ger svalka. Jag har ingen energi på dagarna, utan håller mig konstant i skuggan med en stor flaska vatten i närheten och en bok och P3 att underhålla mig med. Med jämna mellanrum tar jag en iskall dusch (eller ett bad) för att lugna både huvud och kropp, men effekten varar alldeles för kort tid. Dagarna är helt enkelt en plåga.
Jag är mycket medveten om att jag troligtvis bor på fel ställe, men jag har hittills inte hittat något bra land där det alltid är mellan 0 grader och max 25 grader oavsett årstid. Hittar jag ett sånt ställe lär det inte gå att få jobb där som utlänning heller… men skulle någon veta nån bra plats på jorden för sådana som mig, får ni gärna tipsa.
Insnöade
Ja, det känns verkligen som om vi är insnöade nu. Det är över en meter snö på gården, höga vallar runt gångarna så man kan ta sig till hundgården och hönshuset. Det är massor av snö på taket, som vi ska ge oss upp och skotta bort imorgon. Varken hundarna eller katterna är särskilt imponerade av vädret. De går ut kortast möjliga stund, och vill sen in i värmen igen. Både Zynni och Atchoo är ju fenomenala på att ligga i soffan och jäsa, så även om de såklart gillar promenader så är de rätt nöjda med inomhuslivet.
De enda som vill ut är hönsen, som nog inte insett hur mycket snö det är ute. De blänger på mig så fort jag går in till dem, och hemskt gärna ut i ljuset. Jag längtar verkligen tills det blir plusgrader och börjar smälta ordentligt, så man kan skotta ren hönsgården så de kan vara ute på helgerna och dagarna. Jag vill ha vår! Nu!
Snö
Det snöar sidvärtes igen. Sidvärtes. Och jag som trodde att jag och Pohlman hade kommit överens om att det var dags för vår nu.
Men näädå. Hånskratta mig rakt i ansiktet bara, gör det. Mer snö, ovanpå den halvmeter vi redan har. Både jag och husdjuren muttrar.
Skärpning, SMHI. Skärpning.
Ge mig vår
Okej, jag fattar. Det är vinter. Snö upp över öronen. Minusgrader from hell. Torr hy. Ögonfransar som klibbar ihop av kyla. Näsborrar som drar ihop sig av ett enda andetag. Jag vet, det hör till.
Men kom igen nu… kan vi inte ge oss? Bara lägga av en smula, sådär? Fixa vår istället?
Tack. Det skulle uppskattas.